Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 15 maj 2010

Island Pingvellir Golden Circle

November 2009 var jag på Island för att marknadsföra min bok "Tillbaka till Pompeji" som på isländska hade titeln "Aftur til Pompei". Eftersom jag aldrig tidigare hade varit på Island var det ett stort, fantastiskt äventyr för mig.
Det första som fängslade mig var himlen. Alla dessa fantastiska molnformationer, som aldrig var sig lika. Vägen från flygplatsen var kantad av stelnad svart lava, något som kan se deprimerande och tråkigt ut, men jag tyckte det var fascinerande och spännande.




















Direkt från flygplatsen åkte vi till en kvällsöppen bokhandel där jag fick se min isländska bok, och bli fotograferad bredvid den. De isländska bokbutikerna var fascinerande eftersom de hade kvällsöppet, hade caféavdelning och där kunde man läsa tidningar medan man tog en fika. Här var bokhandeln verkligen en samlingspunkt.
























Jag fick också se den ljuspelare som Yoko Ono lät bygga här i Reykjavik till minne av sin man. Den 18 oktober varje år kommer hon hit och låter tända ljuspelaren som sedan lyser upp mörkret fram till årets början. 2010 ska det bli stort jippo vid ljuspelaren, eftersom John Lennon då skulle ha fyllt 70 år.


















Den Isländska naturen fascinerade mig, här de mjuka kullarna som molnen sänker sig ned över.


















Det var ett för mig mycket främmande och trolskt landskap, med häftiga klippformationer och mystiskt ljus.


















De snötäckta bergen i fjärran var vackra att se på med molnformationerna svävande ovanför.


















De första islandshästarna jag såg på Island.


















Allt detta hann jag se (och mycket mer) på min färd till Pingvellir.

Þingvellir nationalpark, eller Tingvalla på Island är av klassat som ett av världsarven av Unesco. Platsen är belägen intill Islands största sjö, Þingvallavatn, och sägs vara den plats där islänningarna höll sitt första riksmöte. Förutom att Alltinget träffades där användes också vallen som domstol.

Utöver sitt historiska värde är Tingvalla också en geologisk skönhet. Tingsplatsen är omgiven av branta väggar av berg och lava, som står kvar sedan Þingvallavatn uppstod genom en spricka i kontinentalblocken för tusentals år sedan.

Tingvalla, som är beläget på en geologiskt mycket intressant plats mitt emellan den nordamerikanska och eurasiska kontinentalplattan och den djupa ravinen, uppstod genom en förkastning någon gång i forntiden. Ravinen kallas "tingsmännens ravin", Almannagja. Sprickbildningen är fortfarande aktiv och utvidgar sig närmare 5 mm varje år. Området består av den stora ravinen och en mängd mindre förkastningar på en bredd av närmare 400 meter.

Här spelades stora delar av filmen Bröderna Lejonhjärta in.


















Jag såg skylten "Pingvellir" och såg att det var en sevärdhet, men jag hade aldrig hört talas om platsen. Det var en enastående plats och jag förstår att den var perfekt som inspelningsplats för bröderna Lejonhjärta. Hela platsen utstrålade magi och mystik. En mycket inspirerande plats.


















Här syns det tydligt hur marken rört sig. På kartan längre ned här i blogginlägget ser du exakt hur marknivån har förändrats.


















Här står jag tillsammans med förlagschefen Elin med en magnifik utsikt i bakgrunden. Som ni ser regnade det rejält och blåste kallt. Men vad gjorde det! Det gäller att vara rätt klädd.


















Här väcktes min fantasi och jag ville sätta mig ned direkt och bara skriva.


















Vi vandrade in i klyftan och jag såg uppåt mot de mäktiga stenväggarna som reste sig på båda sidor om oss.


















Som du ser är det en rejäl nivåskillnad.


















Ser du sprickorna i marken och berget i bakgrunden?


















Här här platsen där det hölls ting.


















Här en tecknad bild över hur det kunde se ut förr när det hölls ting här.


















Fortfarande är det här man träffas när något viktigt händer.


















Som du kan se även på denna bild.


















Vy över området.


















Här dränktes folk förr.


















Här kan du läsa om hur det gick till om du förstorar upp bilden.


















Här forsar vattnet ned i den lilla sjön.


















Här forsar vattnet ut, under den bro där vi gick.


















Om du läste mitt blogginlägg om Snapphanar har du vid det här laget upptäckt att jag tycker om skyltar. De är minnesanteckningar för mig på mina resor, eftersom jag ser väldigt mycket är det bra med en skylt mitt bland bilderna, som talar om för mig vad det är jag har sett. Här skylten som välkomnar besökarna till Pingvellir.


















En karta över hela förkastningsområdet ger en tydlig bild av hur det ser ut. När man befinner sig på plats är området så stort att det är svårt att inse HUR stort område det är som har sjunkit och glider iväg ifrån varandra.


















Reykjavik hade fascinerande gamla hus och smala gator.


















Jag bodde på ett mysigt Bed and Breakfast. Här låg många stora, ståtliga hus och jag bodde i ett av dem, inte långt från centrum.


















Det här var bara ett fåtal av alla de bilder jag tog på Island. För att inte blogginlägget skulle bli för långt tänkte jag i ett nytt blogginlägg, berätta om nästa fascinerande plats jag besökte på Island.

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar Kim

torsdag 13 maj 2010

Snapphanar och snapphanebygden














Den här gången går min researchresa till Snapphanebygden inför min andra bok om snapphanar: Snapphaneresan. Även om jag reser kors och tvärs i världen vid mina researchresor, så var det lika spännande att utforska snapphanebygden som att resa utomlands. Speciellt som jag den här gången besökte nya Snapphaneplatser.
Här är jag vid Hovdala slott













Hovdala slott













Här står jag vid den 1600-talsbyggnad som är inredd och som det är guidning av vissa dagar i veckan. Missa inte den visningen, det var mycket fascinerande.














Här är vallgraven som tidigare var vattenfylld runt Hovdala slott.














Här är ingången till slottet, tornet som är mycket vackert.














Inne i byggnaderna finns det utställningar, här är en utställning över hur det såg ut i bygden på 1600-talet.

















Ni som har läst "Snapphaneresan" vet vad det här är för en trappa i boken...













Vid varje plats har snapphanekommunerna, Hässleholm, Östra Göinge och Osby kommuner satt upp informationsblad. Jag fotograferade dem, för att kunna skilja platserna åt i min kamera. Förstora upp bilderna och läs lite mer text.













Det här är Vittsjö skans.

















Nu var det dags för Tykarpsgrottan. Jag fick en enskild visning av guiden Linda.












Är det ett spöke i grottan, nej det är Linda som tar mig runt i grottan.













Det är lite läskigt att gå runt i grottan och kallt!













Här är mer information om Hönjarums skans.














Så här såg Hönjarums skans ut när jag besökte den, rejält igenväxt.


















En promenad genom skogen förde till Smörhålan. Där gömde bönderna mat till Snapphanarna.


















Här sitter jag vid Smörhålan


















Tidigare gick sjön ända fram till klippan och bönderna rodde med båt till hålan för att lägga dit maten. Nu är sjön torrlagd.













Här promenerar jag på Prästavägen, en väg från 1600-talet. Min guide Marie visade mig även på 1700-talsvägen, 1800-talsvägen och 1900-talsvägen kom vi åkande på för att ta oss hit. Tänk vad mycket jag fick lära mig på den här turen.














Det här är Snapphanehålan. Man får ta till fantasin för att se hur det såg ut, och det var mycket svårt att fånga naturen på rätt sätt för att ge en bild av Snapphanehålan.


















Här står det lite text om Sipparps Skans













Här ligger en vacker stuga som inte var öppen när jag var där: Stavhultsgården.













Grimmatorpet talar jag om i min bok Snapphaneresan och körde och såg ut det såg ut.














Så här såg det ut utifrån.












Här kommer några bilder inifrån stugan.






































































Nästa plats var Wanås slott. Underbart vackert där det låg vid en liten sjö.
















Men riktigt så här såg inte slottet ut på 1600-talet.

















Det finns många utställningar på Wanås slott och en av dem är hur slottet såg ut under olika tidsperioder.














Här är 1600-talsversionen.


















Snapphane ekar tycks det finnas i de flesta snapphanebygder. Här är Snapphane-eken vid Wanås slott. Jag ställde min ryggsäck bredvid trädet för att du skulle få en uppfattning om hur stort och tjockt trädet är. Här hängdes många snapphanar.

2006 kom min bok "Snapphanar" ut. Något år senare fick jag ett samtal från snapphanekommunerna Hässleholm/Östra Göinge/Osby. De undrade om jag kunde tänka mig att skriva en bok åt dem och berätta om de olika snapphaneplatserna i bygden. Jag nappade genast på förslaget.

Det blev 17 olika snapphaneplatser och olika snapphanehändelser. I boken finns en karta, så att även du kan resa i Theo, Ramona och Roberts fotspår och se allt som de har sett och jag hoppas att du slipper uppleva allt det som de gjorde...

Jag måste medge att jag var lie mörkrädd ibland och kände olust. Det var en mycket blåsig dag, regntunga moln drog fram och rätt som det var kom det en rejäl regnskur. Däremellan sken solen. När jag gick ensam på vissa av platserna kändes de som om snapphanarna gick där bredvid mig och berättade sin historia.

Här är baksidestexten till Snapphaneresan:
"Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt ifrån Loshultskuppen. Genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde..."

De här platserna handlar min bok om:
Sporrakulla gård
Gyllenstierna och Edkrävartåget
Wanås slott
Snapphaneeken
Grimmatorpet
Ryavägen
Prästakällan
Prästavägen
Örkeneds bränning
Snapphanehålan
Smörhålan
Loshultskuppen
Hönjarums skans
Sibbarps Skans
Stavhultsgården
Verum
Vittsjö
Norra Åkarps kyrka
Matteröd kyrka
Hovdala slott
Brönnestads kyrka
Tykarpsgrottan

Men framförallt handlar det ju inte om själva platserna, utan om vilka snapphanehändelser som utspelade sig där.


Här kan du läsa mer om Snapphaneresan, läsa utdrag ur boken, läsa recensioner etc.

Jag har skrivit tre böcker om 1600-talet: "Jag är ingen häxa", "Snapphanar!" och "Snapphaneresan" och det har varit så roligt att få komma tillbaka till samma århundrade och samma miljö. Annars är ju alla mina böcker skrivna om totalt andra ämnen.

Hoppas att du tyckte det var lite kul att se mina researchbilder ifrån Snapphaneresan. Det kommer fler bilder en annan gång, för jag gjorde ju en researchresa för min första bok om Snapphanar också, då till bland annat Sporrakulla gård.

Att blogga så här om mina researchresor gör att jag återupplever dem och minns allt jag gjorde. Hur jag körde vilse och hur imponerad jag blev av vissa av de saker jag såg. Gör en resa i Snapphanarnas spår, så får vi se vad du tycker. Kartan hittar du i min bok "Snapphaneresan", men också hos turistbyråerna i snapphanekommunerna.

Länk till dig som vill veta mer om Snapphanar.

Nu har jag gjort min resa i minnet, nu ska jag ta en tur i naturen med mina hundar.

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

kramisar Kim