Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 17 juli 2010

Kejsar Hadrianus

Kejsar Hadrianus var en romersk kejsare som regerade 117-138 e.Kr. Det främsta minnesmärket efter honom är Hadrianus mur som uppfördes längst gränsen mellan romerska Britannien och det som idag är Skottland.

För några år sedan hittades i bergsstaden Sagalassos ruiner (foton) i sydvästra Turkiet, en vackert snidad marmorstaty föreställande just kejsar Hadrianus. Arkeologerna har bara hittat statyns huvud, men beräknar att den ursprungliga statyn var närmare fem meter hög.

Utgrävningsledaren Marc Waelkens från belgiska Katholieke universiteit i Leuven påstår att statyn är ett av de vackraste porträtten som någonsin påträffats av den legendariske kejsar Hadrianus.

I mitt researcharbete inför boken om Romartiden läste jag mycket om Hadrianus och blev intresserad av honom. Därför kom det sig helt naturligt att han fick vara med i min bok Boudicas strid mot Romarna, trots att kejsar Hadrianus levde under en helt annan tidpunkt än Boudica. Men det är just sådana utmaningar jag tycker om, och jag lyckades lösa den.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

fredag 16 juli 2010

Doftträdgård full av rosor

Redan när jag bestämde mig för att köpa gården visste jag att jag här skulle kunna bygga upp en plats fylld av dofter och färger, humlesurr, fjärilsfladder och fågelsång.

Nu, sexton år senare, har jag lyckats förverkliga drömmen. Ur varje snår, buske och blomma surrar det av humlor, en sky av fjärilar i alla färger och former lyfter när jag passerar genom blomsterhaven.

Berusande dofter slår emot mig, varthän jag än går i min trädgård. Starkast vindlar sig rosendoften och jasminen runt mig när jag strosar runt i trädgården i arla morgonstund eller sen kvällstimma.













Ibland undrar jag vad det är som låter, plötsligt glömsk av alla humlor som finns runtomkring mig. Det är deras gemytliga surr jag hör. En sommar dog humlorna. De låg döda överallt på marken och det var med sorg i hjärtat jag gick omkring och såg dem. Den sommaren var trädgården utan humlesurr, men inte utan doft.

















Rosorna kan stå i ensam majestät...

















...i sprakande färgprakt...
















...i dunkelröda färger...

















...eller i en salig blandning av färger, beroende på hur utslagna knopparna är...














...men ett har de gemensamt... de doftar!













Jasminen växer snart över vår flaggstång. Jag älskar den för doften och de underbara blommorna, hundarna älskar den för den djupa skuggan under grenarna, maken vill helst såga ned den helt och hållet...


















Klängrosorna finns överallt. Jag låter dem växa på gärdsgårdarna...













...på pergolan tillsammans med den skira vita klematisen, vars blå broder inte klarat vintern. Förut var det så vackert med de skira små blå blommorna inblandade i allt det vita. Men snart kommer där röda rosor också...














En av de första doftande rosor jag planterade...














...Givetvis vid uteplatsen för att kunna njuta av doften. I min trädgård låter jag det vackra "ogräset" blandas mjukt in bland rosorna, istället för att ha svart, bar jord under fötterna på dem.


















...Då kan det bli så här vackert, med en vacker laxfärgad ros mitt i allt det vita och en doftande lilja i bakgrunden.













Närbild av rosen jag tycker så mycket om... Jag vet, jag har sagt det förut, förmodligen för att jag älskar alla rosor jag planterat.
















Borstnejlikorna är mini-rosor för mig. De finns överallt i trädgården i alla sina färger. De är fjärilarnas skafferi...













...det vimlar av fjärilar bland blommorna...















...ännu en borstnejlika och en fjäril...

















Japansk Akleja i utblommande prakt.













Det här var den allra första rosen jag planterade, givetvis doftar den, enormt mycket!













Små, underbara doftande blommor som klänger utefter stengärdsgård och upp i plommonträden.













Här är en av alla mina honungsrosor, där den försöker nå upp till himlen...


















En minimal bit av mitt sommarparadis...











Doftliljorna är oemotståndliga tidigt på morgonen och sent på kvällen...













...ännu fler honungsrosor...













...det som är så underbart med just den här honungsrosen är att på morgonen är alla blommorna mörkt gula, för att ljusna framåt dagen till att bli helt vita på kvällen... Den här klängrosen passerar jag när jag går ut på morgonpromenad. Jag tar alltid ett extra djupt andetag när jag går förbi och genast fylls jag av glädje över att finnas till.














Men det är inte bara vår trädgård som är paradiset för mig. Även omgivningarna utanför vårt staket är Paradis. Här är Jan och jag ute och går med våra hundar.

















Tola tar ett svalkande dopp i en liten sjö.














Efter promenaden slår sig alla hundarna till ro i skuggan under den lilla kastanjen, som nu blivit så stor att det är svalt och skönt under de stora skuggande bladen.
















Från vänster: Livia (Plutos helsyster), Tola (Plutos halvsyster), Pluto och Tickie.

Hoppas du tyckte om att följa med på en liten promenad i min naturliga doftträdgård, där ogräs tillåts att växa tillsammans med rosorna. För mig som är fylld av sagor och fantasi, är mjukheten hos trädgården oändligt viktig. Det ska vara harmoni, skönhet, dofter, liv och rörelse. Ibland kommer det en orm in även i mitt paradis och den kan jag gärna vara utan. Annars är allt så perfekt det bara kan bli.

Tänk på dessa bilder nästa gång du läser någon av mina böcker... Tänk på att all denna blomsterprakt har inspirerat mig i mitt skrivande. Kanske har jag beskrivit någon av mina rosor i böckerna, eller bara känslan jag har när jag går runt i min trädgård...

Rosor, massor av rosor (tidigare blogginlägg)

Rosor, ännu fler Rosor (tidigare blogginlägg)

Låt mig få ge dig (tidigare blogginlägg)

Mellan hägg och syren (tidigare blogginlägg)


kramisar Kim

torsdag 15 juli 2010

Roms sju kullar och Roms födelse

Idag räknas som tradition följande som Roms sju kullar: Palatinen, Capitolium, Aventinen, Caelius, Esquilinen, Quirinalen och Viminalen.

Namnen kommer troligtvis från en mycket gammal religiös romersk fest Septimontium (De sju kullarna) och festen tros vara äldre än själva staden Rom.

Septimontium ägde rum i december månad och var till endast för de som ansågs vara invånare av Roms ursprungliga distrikt, de som kallades montani. En del påstår att Septimontium var ett äldre namn på det samhälle som sedermera blev staden Rom.

I ett antal romerska texter har de olika distrikten som Septimontium omfattade nedtecknats. Men... där nämns åtta namn: Palatinen, Velia, Fagutal, Subura, Cermalus, Caelius, Opius och Cispius. Eftersom Subura inte är någon höjd utan ett stadsdistrikt togs namnet Subura bort.

En del andra romerska källor har andra namn för Roms sju kullar: Palatinen, Quirinalen, Aventinen, Caelius, Viminalen, Esquilinen och Janiculum...

Något förvirrande, jag håller med.

Septimontium blev med tiden en fest för hela Rom. Förmodligen är det därför man förknippade staden med sju kullar, även om man inte var säker på vilka kullar det egentligen rörde sig om.

Trots det räknas Palatinen, Capitolium, Aventinen, Caelius, Esquilinen, Quirinalen och Viminalen idag som Roms sju kullar.

Blev det rörigt!

För att lugna din hjärna, kan du här läsa om hur staden Rom sägs ha fått sitt namn:

Berättelsen börjar med att grekerna erövrar staden Troja i Mindre Asien. En trojansk hjälte vid namn Aeneas flyr och seglar till Italien. Han grundar ett rike på slätten som han döper till Latium, det land som latinerna brukade. En ättling till Aeneas, kung Numitor, fördrivs av sin elake bror. Numitor har barnbarn, tvillingarna Romulus och Remus. Barnen kastas i floden, men korgen flyter iland och tas om hand av en varghona. Där hittas de till slut av en herde som uppfostrar dem.

När tvillingarna blir stora beslutar de sig för att bygga en stad där de blev räddade. När de börjar bygga murarna blir de ovänner och Romulus dödar Remus.

Legenden säger att Rom byggdes 757 f.Kr. och uppkallades efter Romulus, som var stadens förste kung.

Romarrikets höjdpunkt var år 117 e.Kr. Då kunde man färdas 4000 kilometer från öster till väster och ändå höra ljudet av romerska legionernas trumpeter. Inom det romerska riket fanns olika folkslag: greker, egyptier, syrier, judar, afrikaner, germaner och kelter.

Vill du läsa mer om romarriket kan du göra det i Theos Pompeji och i Boudicas strid mot Romarna. För det var nämligen inför skrivandet av de här två böckerna som jag läste in all denna fakta, och mycket mer, om Romarriket.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

Bokmamma om Theos Pompeji

Blir lika glad varje gång någon skriver om mina böcker. Speciellt glad blir jag om de tycker lika mycket om min bok som jag gör.

Läs här vad Bokmamma tycker om den senaste boken Theos Pompeji.

Om du har läst boken får du väldigt gärna skriva här i kommentarer och berätta vad du tyckte om den!

Kramisar Kim

onsdag 14 juli 2010

Krympta huvuden Ecuador Peru

Otäckt och fascinerande och varje gång jag tänker på krympta huvuden ser jag framför mig filmen Beetlejuice, som är en film jag kan se om och om igen. I en scen i filmen sitter det en man med krympt huvud. Men... går det verkligen att krympa huvuden?

I södra Ecuador och norra Peru framställde Jivaroindianerna krympta huvuden fram till omkring 1950. Huvuden togs som troféer vid krig med grannstammarna. Genom att äga sin döda fiendes huvud fick man del av hans styrka, men även makt över den hämnande delen av fiendens själ, som Jivaroindianerna ansåg fanns i huvudet.

För att krympa huvudet flåddes huden från kraniet och kokades sedan i flera timmar, tills huden dragit ihop sig till en tredjedel. Därefter skrapades insidan av huden ren med kniv, sedan började uttorkningsprocessen som varade cirka en vecka.

Under denna tid fylldes huvudet flera gånger dagligen av uppvärmda stenar, vilket renade insidan av huden och fick huvudet att krympa ännu mer.

Det fanns intresse för krympta huvud långt efter 1950, därför gjordes förfalskningar av ap- eller gethuvuden. Det hände också att vita människor, som av Jivaroindanerna hade lärt sig hur man krympte huvuden, gjorde förkrympta huvuden av lik som de skaffade från bårhusen.

Personligen skulle jag inte vilja ha ett krympt huvud hemma hos mig, det skulle vara alltför otäckt. Ändå fascineras jag över att det överhuvudtaget är möjligt att krympa ett människohuvud, fast nu vet jag ju att det inte är själva huvudet som krymps, utan bara skinnet. Med andra ord är det ingen magi eller trolleri med i det hela, som jag trodde när jag var liten. Det enda som krävdes var tålamod och hårt arbete...

Tyckte du om mitt otäcka blogginlägg?

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

tisdag 13 juli 2010

Faraos mumier Sakkara Egypten

Sakkara är en av de största fornegyptiska gravplatserna i Egypten. Här finns pyramider och tempel med begravningsplatser för faraoner och kungar. Pyramiderna är omgivna av ämbets- och tjänstemannagravar.

Vid ett tillfälle grävde sig två gravskändare in i de berömda gravplatserna vid Sakkara, men togs lyckligtvis på bar gärning. I samband med det hittades tre nya, helt oupptäckta gravar.

Arkeologerna som undersökta de nyupptäckta gravarna blev mycket förvånade när de hittade tre begravda tandläkare. De 4200 år gamla tandläkarna är de första som forskarna har stött på med en egen begravningsplats. De har fått en fin plats där de ligger invid den äldsta och mest berömda pyramiden i området, trappstegspyramiden, byggd cirka 2680 f.Kr.

Tandläkarna var sannolikt mycket framstående i sitt yrke, eftersom de fått en sådan fin begravningsplats bland den fornegyptiska eliten, vilket visar på att deras arbetsgivare ville hedra dem. Arkeologerna tror att två av dem har tjänat fornegyptiska faraoner.

Gravarnas väggar är smyckade av målningar och de mest förekommande är två hieroglyfer som visar ett öga och en tand. I en av gravarna finns också en förbannelse: "Den som skändar graven kommer att bli uppäten av en krokodil eller en orm." (Undrar om något av detta hänt de två gravskändarna?)

Förbannelsen får mig att tänka på Farao Tutankhamons förbannelse: "Döden kommer på snabba vingar till den som stör faraos grav." En förbannelse jag "lekte med" när jag skrev min bok Faraos förbannelse.


Egypten har alltid fascinerat mig. Mumier tycker jag är skrämmande, läskiga och väldigt spännande. Redan för nästan 5000 år sedan började forntidens egyptier tillverka proteser. Det vet vi eftersom proteser har hittats på mumier. Det var nämligen nödvändigt att den döda skulle ha hela sin kropp med sig på resan till det kommande livet. Därför ersattes de förlorade kroppsdelarna med proteser. Världens äldsta protes till en levande människa är en 3000 år gammal stortå av trä, se bilden.

Den hittades i en gravkammare i Thebe i Egypten. Trästortån satt på högerfoten hos en äldre kvinna. Protesen är målad mörkbrun och till och med försedd med en nagel för att se så naturtrogen ut som möjligt. Med ett sinnrikt system av små träbitar och lädersnören är protesen fäst vid fotbenet. Protesen är sliten, vilket visar på att kvinnan har lyckats använda foten efter ingreppet.

När jag besökte Egypten 1999 fick jag se en riktig mumie, spännande och lite otäckt, för det var ju en död människa som låg där.

Filmerna Mumien har fascinerat mig, även om fakta inte alltid är korrekta i dem. Det är spännande äventyrsfilmer som tar mig med bort i fantasin till platser jag har besökt och själv upplevt, därför tycker jag om dem. (Fast troligtvis är att allt är inspelat i Hollywood och bara ser ut som om man befinner sig i Egypten eller Kina, som i senaste Mumienfilmen.)

Ja, nu vet du lite mer om mumier! Ha det så skönt i den tropiska svenska sommarvärmen.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar från Kim

måndag 12 juli 2010

Internetanvändning i Sverige och EU

Visste du att Sverige har högst andel internetanvändare i EU. Här i Sverige är det 86 % av invånarna som surfar på nätet minst en gång i veckan. Av befolkningen i EU är det 56 % som regelbundet använder Internet.

Internet är världens största datornätverk och ett system för enkel och effektiv kommunikation av text, ljud och bild. World Wide Web, e-post och fildelning är populära användningsområden för internet. Det har gjort det möjligt att kommunicera världen över och har en stor betydelse för vanliga människor.

Jag är en av de 86-procenten av internetanvändarna. Jag är inne på nätet dagligen. Är du?

Ha en skön sommar i den trettiogradiga tropiska värmen.

Kramisar Kim

söndag 11 juli 2010

Ord att vara tacksam för...

"En recensent jämförde dina tidigare böcker med Blytons Fem-böcker och jag kan bara hålla med... Med "Theos Pompeji" har du höjt ribban och jag har även blivit mycket nyfiken på nästa boksläpp om Kelternas Drottning - Boudica."
Bokhandlaren Ronny på Junior Bok & Film om Theos Pompeji.

Ord att glädjas åt och vara tacksam för.







"Det är en riktig äventyrsbok och det händer saker hela tiden. En dramatisk inledning och man är fast."
Bokbloggaren Annelie Nordqvist på Boktipsaren om Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland.

















Blir alltid så glad när någon säger bra saker om mina böcker. De är ju mina "barn", något jag har arbetat med i många år, något som ibland varit svårt att släppa ifrån sig... Rädslan för att inte boken ska bli omtyckt av läsarna...

Och så allt detta beröm som jag har fått på böckerna. Kan inte vara annat än nöjd och tacksam. Dessutom blir jag inspirerad att skriva mer.

Tack alla ni som skrivit till mig och berättat hur mycket ni tycker om mina böcker. Jag lät endast två röster komma fram i den här bloggen, men ni vet ju att ni är många, många, många fler som har skrivit till mig! Fortsätt skriv och berätta vad ni tycker om mina böcker, jag tycker det är så roligt att få höra just DIN åsikt!

Ha en underbar sommar och läs många böcker! Jag tänker skriva en ny bok som kommer till våren.

Kramisar Kim