Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 11 december 2010

Tiden rusade iväg på signeringen hos Bokia/Killbergs i Helsingborg

Dagens tre timmars signering hos Bokia/Killbergs i Helsingborg rusade iväg och knappt hade jag kommit förrän det var dags att åka hem igen.

Ända från det jag kom till jag gick var det full fart. Så många intressanta personer jag har talat med, varav jag hoppas få höra av några av dem igen på facebook, eftersom det kändes som om vi hade mycket gemensamt.

Fanny (översta bilden) är en trogen fan som försöker komma varje år jag är i Helsingborg, vilket jag tycker är jättekul. Hon skriver också böcker och berättade att hon hade skrivit 60 sidor i ett skrivhäfte på en berättelse. Den hade hon haft med sig på sin resa till Danmark och där blivit av med hela berättelsen. Jättehemskt! Hoppas att Fannys berättelse kommer tillrätta, eller att hon kommer på alltihop och kan skriva ned det ännu en gång.

Påminner mig om min författarkollega Bodil Mårtensson som fick sin dator stulen när hennes deckare var klar att skickas till förlaget. Hon var också tvungen att skriva om allt. Kanske får det dig som läser det här att tänka på att spara dina viktiga dokument och bilder, innan de har försvunnit för alltid.

Ett kärt återseende var när Christoffer från Eringsboda kom och hälsade på. Ja nu för tiden bor han i Helsingborg och det var många centimetrar sedan vi träffades. Han gick väl mig
ungefär till brösthöjd förra gången. Lite skillnad mot idag, eller vad säger du?

Kan du förstå hur roligt jag har när jag är ute och signerar, jag får träffa vänner som bor i närheten, till exempel Ingrid som kom och hälsade på idag, men inte finns med på bild. Fansen kommer och hälsar på. Jag får dela livsöden och livserfarenhet med otaliga människor som stannar upp vid mina böcker.

Idag var det starkaste minnet när jag precis skulle kliva in i butiken. Då kom det ut en elegant äldre dam, klädd i
matchande kappa, hatt, handskar, handväska och skor. Oj, vad hon var vacker. Hon kunde väl vara närmare 80, eller över... Ändå var hon något av det vackraste jag sett den dagen och det talade jag om för henne. Hennes rynkiga ansikte sken upp och hon tackade så fint, så jag kände hennes skönhet spridas till mig och jag gick glad in i butiken och satte igång att prata med folk.

Tänk att jag var jätteblyg när jag var liten. Vågade inte gå in i en butik ens när jag var elva år, inte tala till främmande människor och nu står jag där, i bokhandel efter bokhandel och pratar med alla jag möter och tycker det är kul!

Även om jag fortfarande har den nyfikna åttaåringen inom mig som drömmer om att få sätta sin bok i bokhyllan, så har jag för länge sedan slängt ut den blyga elvaåringen inom mig, något jag är mycket glad för.

Ser fram emot nästa signering. Kika till höger här på min blogg så ser du var den sker, eller gå in på min hemsida för att se datum och tid. Kanske vi ses nästa gång jag är ute och signerar?

Kramisar Kim

fredag 10 december 2010

Skrivprocess: Bygg upp din berättelse

Alla människor har minst en berättelse inom sig, men det är inte alla som vill skriva en bok. Om du tillhör de som alltid har drömt om att skriva en bok vill jag bara säga: Sätt igång!

Det finns lika många sätt att skriva en bok på som det finns författare. Några författare arbetar rad för rad och bygger upp sin berättelse. Andra arbetar med Post-It-Lappar eller Tankekartor. Så finns det de som bara skriver på, där orden flödar fritt och berättelsen formas allteftersom historien växer fram.

Om du tillhör de som arbetar med rad för rad, går tillbaka, granskar formuleringar, grammatik, etc, varför inte prova med att skriva lite friare? Låt fantasin flöda och skriv på tills du är klar. Eller skriv ett kapitel innan du går tillbaka och läser igenom din berättelse. Oftast blir flödet bättre och faktiskt roligare, det blir som att sitta och läsa en berättelse någon annan skriver.

Om du arbetar med Post-It-Lappar och Tankekartor: Glöm inte att du ska ha slutet klart för dig innan du börjar skriva din berättelse. Annars är det lätt hänt att du hakar upp dig och bara skriver på. Även du kan testa att skriva fritt och se hur det fungerar.

Om du tillhör de lyckliga som bara kan låta orden flöda ur dig och kan sitta där och läsa en spännande berättelse som dina fingrar formar, då tillhör du de lyckliga få! Men om du brukar ha problem med slutet kanske det är dags att bygga upp berättelsen med hjälp av Post-It-Lappar eller Tankekartor.

Till alla er vill jag säga att det ska vara roligt att skriva. För att du ska uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant du tycker är viktigt att berätta om, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skriver. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Ja, vad väntar du på? Det är bara att sätta igång! Hör gärna av dig till mig när du får din första bok publicerad.

Här nedan ser du mina tidigare inlägg om skrivandet:
Min allra första bok
Skriva en bok
Ge ut böcker på eget förlag
Bokomslag, från idé till färdig produkt
När blir du författare?
Min källa till inspiration
Skriv en bok
Att arbeta med flera böcker samtidigt
Spökskrivare
Tänk vad ett ord betyder mycket
Lugn och harmonisk av böcker
Skicka din berättelse till förlag
Jobba med gula lappar och se exempel.
Nya gula lappar och skrivtips.
Hitta ditt författarspråk
Kött på benet
Huller om buller-tekniken
Första meningen
Slutet
Ge dig tid att stanna upp
Om jag ändå kunde tänja på tiden
Motivation och disciplin
Snart klar
Korrekturläsning
När allting finns där och har bråttom att komma ut
Det kom ett mail
Skriva för skrivandets skull
Skriva synops
Att arbeta med ordspråk
Synonymer, en spännande lek med ord
Läsarna är viktiga
Att använda sig av livserfarenhet i sina böcker
När inspirationen flödar
Sprudlande skrivarglädje
Kreativitet och vardagsbestyr
Skrivprocess och drömmar
Mellan dröm och verklighet
Skrivandet och livserfarenhet
Korrekturläsarna
Skrivkramp?
Vad händer på nätet när jag dör?
Skrivglädje
Skriv medan du sover
Skriv direkt ur hjärtat!
Iaktta och memorera...
Tid att skriva

Ser fram emot att höra ifrån dig om hur det går för dig med ditt skrivande. Tyvärr har jag inte längre tid att läsa andras berättelser, hur gärna jag än vill. Men om du vill att någon ska läsa det du skrivit och tycka till om det ska du kika in på min hemsida, där hittar du allt du behöver för att skicka in till förlag, hitta en redaktör och mycket annat.

Lycka till!

Kramisar Kim

torsdag 9 december 2010

Sex på äldre dar



Ja, egentligen behöver jag inte säga så mycket, mer än titta på filmen, den är suverän. Tycker det är speciellt kul att kvinnan är från Göteborg, precis som jag.

Kramisar Kim

onsdag 8 december 2010

Chokladens historia

Kakaoträdet kommer från det tropiska Sydamerika där det odlades långt före européernas ankomst. Det var troligtvis toltekerna och mayafolket som var först med att odla kakaon, som enligt legenden var en gåva från guden Quetzalcoatl.

Kakobönorna jästes och rostades för att sedan malas i en stenmortel till en fet och grynig massa som kryddades med bland annat kanel, vanilj och chilipeppar. Sedan blandades kakomassan med majsmjöl och formades till runda kakor som fick torka.

Dessa kakor revs och vispades ner i kokande vatten och då fick man den feta drycken Xocolatl som ansågs ha både magiska och medicinska egenskaper.

Atzekerna tog över vanan att dricka varm choklad efter att de hade underkuvat toltekerna och mayafolket. När spanjorerna år 1519 kom till Mexiko och steg in i den aztekiske härskarens Montezumas skattkammare blev de förvånade eftersom de istället för att hitta silver och guld fann att rummet var fullt av kakaobönor.

Eftersom kakaobönorna ansågs så värdefulla vid denna tid användes de som betalningsmedel. För 4 bönor kunde man köpa en pumpa, en natt på en finare bordell kostade 10 bönor och en duktig slav kostade så mycket som 100 kakaobönor.

När Cortéz återvände till Spanien 1521 förde han med sig kakaobönor till Europa. Men kakaodrycken blev inte så värst populär hos spanjorerna, till en början. Det var först när man upptäckte att man kunde söta den bittra drycken med socker som man började dricka chokladdrycken på allvar och drycken spred sig snabbt hos den europeiska adeln.

Det fick till följd att spanjorerna anlade kakaoplantager i Amerika och Karibien och under åttio år hade spanjorerna monopol på all odling och handel med kakao. Efter att handeln släppts fri år 1606 började även andra europeiska länder (England, Frankrike och Holland) odla de värdefulla bönorna i sina tropiska kolonier.

Från början utnyttjade man ursprungsbefolkningen som billig arbetskraft. Men de infödda blev smittade av europeiska sjukdomar och dog. Då importerades slavar från Afrika. Under tiden spreds chokladens popularitet i Europas övre samhällsklasser. Det öppnades chokladhus i storstäderna och överallt diskuterades det om chokladdrycken var rena hälsokosten eller om den var ett skadligt njutningsmedel.

En del påstod att chokladen ökade den sexuella aptiten och den berömda Casanova drack ofantliga mängder av drycken för att orka förföra alla de damer han mötte.

Även här i Norden var chokladen en lyxvara redan under 1600-talet och det skulle dröja ytterligare hundra år innan den blev allt mer vanligt förekommande. Under alla dessa år användes den feta och gryniga chokladkakan bara som bas i chokladdryck.

Det var först efter 1828 som ätchoklad började framställas, tack vare en uppfinning som revolutionerade chokladtillverkningen. Det var holländaren Hendrik van Houten som uppfann en hydralisk press som kunde pressa ut större delen fett ur kakaobönorna och på så sätt framställa ett torrt kakaopulver. På så sätt fick man fram kakaosmör som gjorde det möjligt att tillverka mild och god ätchoklad.

Det kakaopulver som framställdes industriellt blev betydligt billigare än de gamla rivkakorna och det var först nu som chokladen spreds även till de lägre samhällsklasserna.

De första industriella tillverkade chokladkakorna såldes av den engelska Bristol av Fry's Chocolate Factory. Men det var schweizarna Henri Nestlé och Daniel Peter som tillverkade den första mjölkchokladen genom att tillsätta torrmjölk i chokladsmeten.

Nestlé är ett av de världsledande företagen när det gäller choklad och har även utvecklats till ett jätteimperium inom alla typer av livsmedel.

Kakoträdet odlas numera i många länder med tropiskt klimat runt om på jorden. 70 % av världens kakaoodling finns i Västafrika på Elfenbenskusten. I Asien odlas 16 %, medan det i kakaons ursprungsland Amerika endast odlas 14 %. Två tredjedelar av världens choklad förbrukas i Nordamerika och Europa.

Numera deklarerar tillverkarna procenten chokladhalten, bönans ursprung och kvalitet på grund av det stora intresset för mörk choklad. Det finns kurser för chokladprovning och mängder av böcker om choklad. Det sägs också att mörk choklad med hög kakaohalt är nyttig, på många olika sätt.

Under andra världskriget ingick choklad i soldaternas dagliga matranson. Chokladen var ett viktigt näringstillskott som snabbt kunde ätas under strid och har alltsedan dess använts av USA:s armé. Eftersom de flesta av USA:s militära insatser sker i heta ökenklimat har armén i samarbete med den amerikanska chokladtillverkaren Hersey utvecklat en chokladkaka som klarar temperaturer på upp till 60 grader utan att smälta.

Jag älskar choklad och på Bokmässan i Göteborg fick jag möjlighet att både provsmaka choklad och träffa chokladkocken Jan Hedh och Kersti på Zebeda Choklad och jag gjorde videointervjuer med dem, som du kan se om du klickar på respektive länk.

Nu har jag blivit jättesugen på choklad. Tur att jag har 70% Marabou choklad hemma. Min absoluta favorit! Blev du också chokladsugen?

Läs mer om choklad.

Kramisar Kim

tisdag 7 december 2010

Mysig dag på Montessoriskolan i Eslöv

Just kommit hem efter en lång dag på vägarna och i Montessoriskolan i Eslöv.

Utanför är det kolmörkt, kontrast efter att ha varit i Skåne, där himlen aldrig tycks bli ordentligt mörk eftersom de omkringliggande städerna lyser upp natthimlen.


Har haft en fantastisk dag på Monessoriskolan. Vilka elever! Helt underbara! Mycket duktiga på att skriva, både 3-4:an och 5-6:an. De större eleverna skrev längre berättelser, men det är ju så det är. En del var riktiga författarämnen.

Här ser du två eventuellt blivande författare...


















Hade två-timmarspass med tålmodiga elever som satt stilla och lyssnade den första delen av passet. Då berättade jag om min väg till författarskapet, berättade om några av mina böcker (har nu sexton böcker så det hinns inte med att tala om alla). Den andra delen av passet fick de vara aktiva och skriva egna berättelser, efter att jag lämnat skrivtips och goda råd, och delat ut mina förbereda skrivkort. Du ser ett av korten på bilden här nedan.














Kortet innehåller ett kort utdrag ur någon av mina böcker, ett spännande utdrag som ska locka till att vilja fortsätta skriva.

















Eleverna fick välja att fortsätta berättelsen direkt där mitt utdrag slutade, skriva vad de trodde hade hänt innan, eller skriva en alldeles egen berättelse utifrån den inspiration de hade hämtat från mitt korta läsprov.
















Det var inte svårt att få igång dem. Alla skrev flitigt och det blev både ett och två blad och några ville fortsätta skriva efter att de hade lämnat in sina berättelser till mig.

















Det var roligt att se de annorlunda händelser som formades utifrån mitt korta smakprov. "Jaha, sådär kunde jag också ha gjort", tänkte jag ibland när jag läste över någons axel.

Här ser du lärarna Ingrid och Eva som har hållit mig sällskap under dagen.















Jag blev bjuden på riktigt, riktigt god mat på skolan och tur var väl det för sedan var det flera timmars bilkörning hem. Idag var väglaget betydligt bättre än förra gången jag körde hem från Skåne.

Stannade till vid Ekerödsrasten och köpte julskinka. De brukar ha supergod julskinka, få se hur den är i år.

De stora vägarna var saltade och fina, men de sista milen hem var hemska, tjockt lager snö täckte vägen och där det inte var alldeles spårigt var vägbanan som en gigantisk tvättbräda som skakade om både mig och bilen rejält. Inte kul! Halvvägs hem mötte jag tre plogbilar som körde efter varandra och skrapade av det tjocka lagret med snö, då insåg jag HUR tjockt lager snö som låg på vägen, för när jag råkade komma över i motsatt körbana vid ett tillfälle var det svårt att ta sig tillbaka till rätt körbana igen.

Känner mig mycket nöjd med dagen och bär fina minnen inom mig från mina möten med alla dessa leende, entusiastiska elever på Montessoriskolan i Eslöv. Tack för att ni gav mig en sådan fin dag!

På lördag signerar jag hos Bokia i Helsingborg. Innan dess tänkte jag stänga in mig i min skrivarlya och skriva för fullt. Kanske dyker det upp ett smakprov på Theo och Ramona sidan de närmsta dagarna.

Kramisar från Kim

måndag 6 december 2010

Möte med debutanten Emma Andersson på Sago & Fantasyhelgen i Stockholm

Det var slumpen/ödet som förde mig till debutanten Emma Anderssons föreläsning. Hade jag inte tagit miste på lokal utan istället hållit min föreläsning för de åhörare som väntade på mig, hade de inte blivit slussade till Emmas föreläsning, dit jag också skickades när jag väl upptäckte misstaget.

Tyvärr hade Emma redan pratat en stund och jag avbröt hennes föreläsning. Hoppas jag är förlåten.

Det var som att sitta och lyssna på mitt eget allra första föredrag, hur jag berättar hur overkligt det känns att min bok äntligen kommit ut, ja hel
a vägen från det Emma skickade in sitt manus till Opals bokförlag tills nu var ihågkommelse för mig, för det är nu 13 år sedan jag debuterade. Tänk vad tiden går fort.

Emma berättade om sin bok Där drömmar blir till och läste ett kapitel för oss åhörare och jag var fast.

Verkligt fattig är den som aldrig har drömt. När Olivias gammelmormor dör får Olivia ett guldhjärta. Vad hon inte vet är att gammelmormor under hela sitt liv varit guldhjärtats väktare och lämnar nu det till Olivia. En berättelse som vävs av både dröm och verklighet leder Olivia till Enderra. Ett land som hotas av tyranni och vars prins Olivia blivit förälskad i.

(Nu ligger Emmas bok på mitt nattduksbord och väntar på att jag ska hinna läsa den och alla mina andra författarkollegors böcker.)

Det var roligt att lyssna på Emma och få träffa Opal Bokförlags ägare, som jag hade en trevlig pratstund med på Bokmässan i Göteborg i höstas och nu åter fick en chans att prata med. Fick även chans att prata lite med Emma och det visade sig att hon hade läst mina böcker! Jättekul!


På söndagen var det lite mer fart på besökarna och många hängde på låset, precis som vi som inte blev insläppta före publiken, en miss av arrangörerna. Här ser ni mig tillsammans med min publik, på en av föreläsningarna. Det var roligt att inte ha så stora grupper att föreläsa för, eftersom det då blev mer som ett samtal mellan mig och publiken. Här diskuterade vi både boken Svarta Döden om digerdödens härjningar i Florens, Om boken Boudicas strid mot Romarna och den keltiska krigardrottningen som stred mot Romarna. Men vi talade även om skrivprocess, researchresor och mycket mer. Jag hade fantastiskt kul och det verkade som om även publiken hade det. Det var kul att få prata med en person som kände till Boudica och visste vad jag talade om.
















Här är en av mina andra föreläsningar i Medeltidskyrkan, en lite läskig plats att vara på. Den var inte så här upplyst som på bilden, det är blixten på min kamera som har lyst upp den dunkla omgivningen. Det här var också en jätterolig föreläsning, där vi bara talade om boken Svarta Döden, med allt vad det innebar, pesten, råttor, smittan, loppor, Florens och mycket mer som rörde sig runt boken. Dessutom var åhörarna mycket nyfikna på min nya bok På liv och död i andra världskrigets skugga. Men det enda jag berättade där var att de kunde kika in på länken Theo och Ramona och läsa smakprov ur boken allteftersom jag skriver den.


















Mina författarkollegor Jonna Berggren och Anna-Klara Mehlich föreläste också i Medeltidskyrkan och jag passade på att fotografera dem, stolt poserande med sina böcker Isporten och Gunga åt Öster.


















Det blev många promenader runt omkring i museet eftersom föreläsningssalarna var utspridda över hela museet. Varje gång jag gick till Medeltidskyrkan passerade jag Tolkiensällskapet som hade dansuppvisning båda dagarna och även lät publiken vara med.






















Tror att jag hann utforska varenda skrymsle och vrå på Historiska museet innan helgen var över. Här ser du nedgången till Guldkammaren där många guldskatter fanns. Där fick man inte fotografera, men jag tycker att trapporna ned till källarvalven var fantastiskt vackra med sina gotländska bildstenar och vackra väggmålningar och här var fotografering tillåten.


















Du kanske förstår att en plats som Historiska Museet väcker fantasin hos mig som skriver Historiska äventyrsböcker. Tänk vilken berättelse jag kan väva runt den här gamla kistan...



















...eller de här otroligt vackra gamla dörrarna.
Det var en jättekul Stockholmshelg, som avslutades med att jag mötte Björn Hellberg på Arlanda. Han var där och signerade sin nya bok. Vi fick tillfälle att prata med varandra i två omgångar. Tycker han är jättego! Vi har signerat tillsammans ett par gånger och han kommer alltid med bra tips och råd och är lite av en mentor för mig. Och varje gång någon säger till mig: "Men hur orkar du signera så mycket", då tänker jag på Björn. Han har signeringsrekord. Ingen i Sverige signerar mer än vad han gör, och det är han som har uppmanat mig att vara ute och signera mycket, jag lyssnar och tar till mig vad han säger och reser runt och signerar för fullt.

Mitt plan var försenat och jag var inte hemma förrän 00.30. Sedan ringde väckarklockan 5.30... Puh! Hade råkat packa ned sladden och mobila bredbandet i bagaget så det blogginlägg jag hade tänkt skriva igår på Arlanda fick vänta till idag istället.

Imorgon ska jag till Eslöv och föreläsa. Har för säkerhets skull åkt ned till Skåne redan idag och tur var väl det, för nu kommer trafikvarningar om att halkan slår till på vägarna och jag är mycket glad över att jag redan är här.

Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim