Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 23 april 2011

Vår med försmak av sommaren

Igår var en underbar sommardag med över +20 grader, just en sådan dag jag har längtat efter hela snörika, kalla vintern. Men det var inte sommar, det var vår.
Vårtecken. Första snoken.
Allt går jättefort i naturen just nu. Alldeles nyss stod allt i knopp, nu slår det ut så det nästan hörs. I morse såg jag helt utslagna björkar. Dags att klippa rosorna, plantera potatis... Ja, det är mycket som ska göras just nu.
Magnolian har klarat både vinterns kyla och rådjurens hunger
Framförallt ska jag få färdigt mina böcker om andra världskriget, annars hade jag tillbringat dygnet runt utomhus. Vi har faktiskt grannar som sover utomhus hela sommaren. De är riktiga frisksportare och är uppe med tuppen, eller det kanske är mina morgonglada hundar som väcker dem?
Pluto

Tickie


Tola
Det är bråda dagar nu på våren när allt ska i jorden, växter flyttas om, planteras nytt, ogräs rensas bort, gödslas och krattas. Med en tomt på två tunnland finns det alltid något att göra. Då gäller det att se mellan fingrarna och uppskatta ogräsets skönhet där det blandar sig med de planterade blommorna.


Vårtulpaner och Scilla.
Det gäller att njuta och ta vara på varje stund utomhus, att se det lilla i den stora helheten.
Äntligen har de enstaka vitsipporna blivit till en klunga av vita stjärnor.
När vi flyttade hit för sexton år sedan blev jag överlycklig över att upptäcka att vi hade ett tiotal vitsippor på tomten. Vi har varit rädda om dem och nu har de spridit sig och skänker mycket vårglädje.
Även strax utanför vår gärdsgård sprider sig vitsipporna,
till ett helt hav av underbart skira blommor
Något jag saknar här i Blekinge är Tussilago, därför njuter jag extra mycket av alla vitsipporna. De var min favoritblomma som barn och jag plockade famnen full varje dag till min mor, som snällt satte dem i koppar och glas över hela huset. Nuförtiden njuter jag av dem där de står, istället för att plocka dem. Kanske för att jag vill att de ska sprida sig till ett ännu större hav till nästa vår.

Förra året var våren sen. April var kall, grå och trist och vi hade snö ända in till första veckan av april. I år är det tvärtom och jag gläds så över solen, värmen och naturen som exploderar runt mig. Då är det helt okej att få glädjefnatt och spring i benen, att sätta sig på en sten och bara lyssna på fågelsången, andas in doften av alla vårblommor, känna värmen och vara tacksam över att få finnas till ännu en vår.

Här kan du se tidigare års vårblogginlägg, med vackra vårfoton

Ha en underbar vår!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

fredag 22 april 2011

Blodröd sol väcker fantasin

Igår morse var solen riktigt blodröd när jag gick ut. Sprang in igen och hämtade kameran, men lyckades inte fånga den där riktiga röda färgen som solen hade...

Men jag lägger ända ut några av bilderna så att du kan göra dig en uppfattning om hur vackert det var igår morse och även idag. För solen lyste blodröd strax över horisonten även idag.

Sökte på nätet efter Blodröd Sol och fick många träffar. Men inte över någon förklaring till varför solen är så röd, utan jag upptäckte att det är fler än jag vars fantasi har väckts av den blodröda solen. Jag hittade nämligen en hel del filmer och böcker med namnet Blodröd Sol.

Morgonen är oändligt vacker. Fåglarna tävlar med varandra om att sjunga högst och vackrast, annars är det tyst och stilla innan människorna har vaknat.

Solen, vår närmaste stjärna, som med sin dominerande massa i solsystemets mitt styr övriga kroppars rörelser. Att solen för oss ter sig annorlunda än andra stjärnor beror enbart på dess närhet. Solljuset är nödvändigt för livet på jorden, och nästan alla energikällor som människor utnyttjar är solenergi i någon form.
Solen är ett gasklot som hålls samman av sin egen tyngdkraft. Till allra största delen består den av väte. I de innersta delarna är temperatur och tryck så höga att väte omvandlas till helium, varvid stora mängder energi frigörs. På solen kan observeras flera fenomen som anses vara yttringar av solens magnetfält. Dessa brukar innefattas i begreppet solaktivitet. En aktiv region brukar innehålla solfläckar och områden med lokal upphettning av kromosfären, s.k. plager, och där kan uppstå utbrott av flarer. Ett annat fenomen är protuberanser, stora magnetiskt upphängda bågar av kallare gas i den heta koronan.
Solen föddes för 4,6 miljarder år sedan. Sedan dess har den långsamt ökat i storlek och ljusstyrka. Om ca 7 miljarder år väntas solen svälla upp till en röd jättestjärna. Efter att ha kastat av sig ungefär hälften av sitt materiainnehåll i form av en planetarisk nebulosa krymper sedan resterna av solen samman till en vit dvärgstjärna, som långsamt dör bort.
Källa: http://www.ne.se/kort/solen, Nationalencyklopedin


Ja, det var den vetenskapliga förklaringen till vad solen egentligen är för något. Just nu går det en science fiction serie på tv, som handlar om att solen har slocknat och att det blivit en ny istid. Vad skulle hända om solen slocknade? Skulle vi inte dö då? Det gör de inte i filmen, trots is och kyla och utan solens värme.

Det är kul att leka med tanken: Vad skulle hända om... Idé till en ny bok...

Ha en glad påsk!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

torsdag 21 april 2011

Varför firar vi påsk?

De flesta av oss tycker det är underbart med alla lediga dagar runt påsk. Det är då vi passar på att åka iväg för att hälsa på släkt och vänner. Det är en glädjens tid för de flesta. Men varför firar vi egentligen påsk?

Skärtorsdagen: Namnet kommer från ordet skära, som är ett gammalt ord för rena. Vi har till exempel ordet skärseld, som betyder elden som renar.
Det var denna dag som Jesus tvättade lärjungarnas fötter inför den sista måltiden då nattvarden instiftades.
I kyrkan är detta en glädjens dag, vilket betecknas av det vita altarförhänget, antependiet. De vita och röda blommorna på altaret står för brödet och vinet. Fram till 1772 var skärtorsdagen helgdag.
Enligt folktron är det på skärtorsdagsnatten som häxorna far till Blåkulla. De onda krafterna är livligt i farten ända fram till påskdagen. Så se upp!

Långfredagen: Detta är dagen för Jesu lidande och död. Han korsfäst och dör i nionde timmen, vilket i Sverige motsvarar klockan tre.
Detta är kyrkans svarta dag med svart antependium och altaret fritt från ljus och blommor. Ibland står krucifixet på altaret och ska då omges av fem röda rosor, som symboliserar Kristi fem sår. Klockan tre tas krucifixet bort och ersätts eventuellt med en törnekrona.
Detta var en dag för späkning och självplågeri. Många lade stenar i skorna för att lida lite extra och husbonden passade på att aga sitt tjänstefolk. Fram till 1973 var det förbjudet för nöjesetablissemang att hålla öppet. Något som jag minns från min ungdom, långfredagarna var väldigt långa och tråkiga...

Påskafton: Detta räknas som den största Kristusfesten och är kyrkårets höjdpunkt. Altaret är skrudat i vitt som symboliserar glädje. Altaret är prytt med sex altarljus och en bukett av påskliljor eller nyutsprucket björkris.
Påskmässan börjar sent på kvällen och vid övergången till påskdagen, alltså vid midnatt, tänder man det ena ljuset efter det andra, tills kyrkan blir som ett enda ljushav. Altarprydnaderna tas fram och altarskåpen öppnas.
Förr var det vanligt att man vakade hela natten. Påsknatten är inte helt ofarlig, oknytt är i farten och häxorna är på väg hem från Blåkulla. Ta dig i akt!

Påskdagen: Påskdagen firar Kristus uppståndelse och att döden och ondskan åtminstone tillfälligt är besegrad, vilket ger anledning till firande och festande. Att hönsen börjat värpa igen bäddade för frosseri i ägg, en tradition som vi här i Sverige fortfarande håller fast vid. Även för fåren var detta en glädjens dag, eftersom de släpptes ut på bete.
Det stora påskljuset har tagits fram i kyrkan och står på altarets högra sida, som i princip brukar vara den norra, eftersom kyrkorna i regel ligger orienterade i östvästlig riktning. I gamla tider var det på den sidan kvinnorna satt.
Den liturgiska färgen är vit, altarljusen är sex och påskliljorna fortsätter att  pryda altaret.

Annandagen Påsk: Den var denna dag som människorna kunde möta den uppståndna Jesus på nytt. Samma altarfärger och tecken.

Vill avsluta inlägget med en rolig youtubefilm om ägg och påsken:


Glad påsk önskar jag alla mina bloggläsare!

Kramisar Kim

Tidigare intressanta faktainlägg kan du läsa här.

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

onsdag 20 april 2011

Paris, Conciergerie, Marie-Antoinette

Följ med på min researchresa till Paris inför min bok Giljotinen. Idag tänkte jag ta dig med på min vandring från hotellet på Rue de st'Honoré till Conciergerie, där drottning Marie-Antoinette satt fängslad under Franska revolutionen.

En mycket vacker byggnad som låg alldeles nära vårt hotell
Har glömt av namnet på byggnaden. Kanske du vet?
Det var faktiskt ganska häftigt att bo vid den gata där vagnarna rullade fram med de aristokrater som var på väg mot sin avrättning med giljotinen.

En dag besökte vi en Thésalong. De hade underbart gott te,
och deras chokladmousse var inte av denna värld. Underbar!
Vi försökte hitta tillbaka till platsen igen, men lyckades inte
men nu när jag har bilden kanske jag lyckas nästa gång.

Vi gick upp tidigt på morgonen, hade lämnat ett vårligt varmt Sverige +20 grader och kom till ett isande kallt Paris. Ja det var faktiskt +10 grader, men det var så kallt, blåsigt och rått att det inte var mycket folk ute på gatorna. Vilket jag i och för sig tyckte var bra.

Du som har läst min bok Giljotinen, kanske känner igen det här huset.
Det är här som Louise bor, allra högst upp.
När jag är ute på researchresor fotograferar jag inte alltid det som alla andra gör, eftersom jag letar efter speciella byggnader som ska vara med i boken, gator mina huvudpersoner ska vandra på och platser där vissa händelser ska ske.

Här passerar mina huvudpersoner i boken Giljotinen
Det innebär att det blir mycket promenerande och väldigt mycket fotograferande. Jan fotograferar allt jag pekar på, eftersom han hatar att vara med på bild och hellre står bakom kameran.

Här är huset och parken som hör till ovanstående bild.
För någon vecka sedan såg vi en film som utspelade sig i Paris. En riktig kostymfilm som utspelade sig under 1700-1800 talet. Många av scenerna var inspelade på platsen på bilden ovan.

Louvren. Mer än bara ett museum.
En helt underbar byggnad!
Men så måste vi ju vara lite turister också och se Louvren. Vi var aldrig inne i museet den här gången, eftersom vi har varit där tidigare, för många år sedan och då sett den obligatoriska tavlan Mona Lisa.

En mycket spännande del i boken Giljotinen
utspelar sig utefter floden Seine,
som du ser här på bilden.

Några av de vackraste platserna i Paris är områdena runt floden Seine. Och konstigt nog kom jag alltid tillbaka till floden under alla mina vandringar för att hitta lämpliga platser till min historia. Men kanske det inte var så konstigt...

Utdrag ur min bok Giljotinen:
Robert förstod inte varför de sprang, men han såg på sina kamraters skrämda ansikten att det var bäst att springa så fort han bara orkade. De tog sig ned till flodstranden och blandade sig med folket där.

Den här bilden tog vi enbart för mannen
som kommer springande i bakgrunden.
Här sitter jag på en av broarna över floden Seine. Kika noga på min min och sedan på mannen i bakgrunden. Här sitter jag väl påpälsad, med handskar och tjock tröja under min vinterjacka och fryser ändå. Bakom mig kommer en man i t-shirt och shorts springande. Men... han har handskar på sig!

Kallt, ruggigt, men en helt underbar känsla att sitta här.
Om det hade varit soligt och skönt hade här varit mycket folk.
Samma bro och samma flod, men i bakgrunden ser ni ön där Conciergerie ligger. Vi börjar närma oss målet för den här dagens utflykt.

Otroligt vacker byggnad.
En vacker byggnad stack upp emellan husen och jag har ingen aning om vad det är, men jag kunde inte låta bli att fånga det på bild.

Conciergerie. En plats jag fantiserat mycket om.
En plats som inte gjorde mig besviken.
Här ser du Conciergerie där drottning Marie-Antoinette satt fängslad före sin avrättning i giljotinen.

En helt underbar plats gömmer sig om hörnet.
En liten smal gata ledde in till en undangömd park. Jag kände att om jag någonsin skulle bo i Paris ville jag bo här! Den här platsen ligger alldeles i närheten av Conciergerie.

Jag och drottning Marie-Antoinette i hennes cell
Här står jag och tittar på "drottning Marie-Antoinette" där hon sitter vid sitt skrivbord och skriver brev.

Vakterna hade fri insyn på drottningen, så även besökarna.
Endast en skärm skilde drottningen från vakterna. Skärmen var så låg att de skulle kunna kika in över den och iaktta drottningen. Vilket innebar att hon inte fick något privatliv alls.

Utdrag ur min bok Giljotinen:
Marie-Antoinette upptäckte snart att hon hade blivit fängelsets sevärdhet. Fångvaktarna tog betalt för att besökare skulle komma in och titta på den forna drottningens elände. Hon försökte upprätthålla sin värdighet och hade god hjälp av den unga kvinnan Ramona och madame Richard. De hade skaffat henne sänglinne av god kvalité och en spetskantad kudde, som hon tidigare skulle ha föraktat, men nu ansåg var högsta lyx. Dessutom hjälpte madame Richard drottningen att lappa och laga de få kläder hon hade. Drottningen tänkte med saknad på alla de vackra kläder hon hade haft i Versailles. Var fanns de nu?

Drottning Marie-Antoinettes säng.
Drottning Marie-Antoinettes säng. Till vänster ser du skrivbordet och en bit av drottningen.

Drottning Marie-Antoinettes fängelsecell
i Conciergerie
Här ser du en bra bild över hur enkelt drottningen bodde under sin fängelsetid.

Vaktmanskapets burar
Här ser du vaktmanskapets rum utanför drottningens fängelsecell.

Betydelsefull trappa i min bok Giljotinen!
En sliten stentrappa leder upp till övervåningen där det även låg många fängelseceller låg.

Utdrag ur min bok Giljotinen:
Ramona släntrade nonchalant uppför trappan till andra våningen. Hon hade aldrig tidigare varit där uppe. Den stora stentrappan var nött av alla de stackare som trampat upp och nedför den. Ramona var rädd för vad som kunde tänkas finnas på andra våningen.

Fångar i Conciergerie
En del av fängelsecellerna innehöll "fångar", det vill säga utklädda dockor, som låg, satt eller stod i cellerna som hade enkla träbritsar och halm på golvet.

Det står att just det här giljotinbladet hugg huvudet av
drottning Marie-Antoinette...
På andra våningen fanns också Giljotinbladet som halshuggit många aristokrater under Franska revolutionen.
Fängelsegården där drottningen kunde rasta
sin älskade hund Odin som blev kvar i
cellen när drottningen fördes till giljotinen
Mitt i fängelset låg en gård där Marie-Antoinette fick gå ut och röra på sig.

Utdrag ur Giljotinen:
Ramona hade tagit för vana att börja varje morgon med att gå ut på den kringbyggda gården och rasta Marie-Antoinettes hund Odin. Det var en långhårig terrier-liknande liten sak, som var så rädd inför alla nya förändringar att den för det mesta låg gömd under täcket eller under Marie-Antoinettes kläder.

          Notre Dame         
Från Conciergerie hade vi en bit att gå tillbaka till Hotel St Honoré på Rue st Honoré. Här passerar vi Notre Dame, där det var fullt med turister trots det kalla vädret med lätt duggregn.

Baksidan av Notre Dame. Underbart vacker.
Så skir och bräcklig byggnaden ser ut!
Här ser du baksidan av Notre Dame som är minst lika vacker som framsidan.

Vårt gräsliga, men ändå inte billiga hotellrum i Paris
Ja, egentligen är väl det här ingen kul bild, men jag ville gärna visa dig den "dubbelsäng" vi låg i. Smalare än HALVA vår dubbelsäng som vi har hemma. Vi var tvungna att ligga på sidan och hålla om varandra för att inte ramla ned, som du ser är det inte mycket golvyta heller. Dessutom låg rummet högst upp, så det var MÅNGA smala trappor upp varje dag. Inte så kul när vi hade varit ute och promenerat precis hela dagen. Eftersom rummet inte var så kul ville vi inte tillbringa några längre stunder där. Men läget var perfekt!
Baksidestext till min bok Giljotinen:
År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen.
Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser.
"Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen.
Theo skrek till.
Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken.
Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud.
Med en duns föll huvudet i korgen.
Ramona stupade till marken.


Vi åt frukost på ett litet kafé runt hörnet. Första morgonen när vi satt där kom en man för att rasta sin hund, han kom i morgonrock och tofflor! Det var liksom mitt första riktiga möte med Paris invånare... Tyckte det var rätt mysigt faktiskt! En bra början på en mycket trevlig researchresa som jag tänkte berätta mer om en annan dag!

Kramisar Kim

Klicka här för att läsa Smakprov ur Giljotinen >>

Lyssna på när Kim M. Kimselius läser ur Giljotinen >>

Kika in här om du vill se fler bilder från mina researchresor till olika ställen i världen

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

tisdag 19 april 2011

Vardagslyx

Ibland kan det vara skönt att lyxa till det en helt vanlig vardag, en tisdag som idag. Efter att ha arbetat extremt hårt under några dagar, med att slutföra min bok På liv och död i andra världskrigets skugga, så kände jag att det var dags för belöning.

Egentligen har jag inte tid att åka iväg och "slänga bort" flera timmar av min arbetsdag, men jag gjorde det i alla fall. Jag åkte till Irmas Naturpraktik och fick massage.

Enbart resan ut till Irma är en belöning i sig, eftersom Irma har sin lokal på Hasslö som ligger mycket vackert i Karlskrona skärgård. Vägen ut till Hasslö är magnifik. Hela havet breder ut sig framför mig när jag kör mot bron som leder ut till ön. Ute på bron kan jag se ända bort till Karlskrona och långt ut mot öppet hav.

Ingen gång är den andra lik, vågorna, himlen, naturen, allt är olika och bjuder ständigt på förnyelse och nya upplevelser.

Om du tror att det är skönt att få massage, då har du fel, eller tja, det kanske är skönt, jag vet inte, för det har aldrig varit direkt skönt för mig. Kanske för att jag har ett stillasittande jobb, vilket innebär stela axlar... Eller så är det bara så att massage ska göra lite ont. Minns alla James Bondfilmer där de klappar och slår på den stackars hjälten under massagescenerna.

När jag var på researchresa till Kina fick jag också massage. Den var inte heller skön. Ja egentligen är Irmas massage hundra gånger skönare än den jag fick i Kina. Men detsamma gäller för båda: Efteråt känns det så väldigt mycket bättre.

Ja, det var min vardagslyx. Istället för en bit choklad, god mat eller något annat ätbart så är det massage jag tar som belöning. Hur belönar du dig?

Kramisar från en rätt så mör Kim
 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

måndag 18 april 2011

Tuff dag!

Åkte till Skåne i fredags för att avsluta "kött-på-benet" processen på min bok På liv och död i andra världskrigets skugga. Var även på årsmöte på Författarcentrum Riks på lördagen.

Hade bestämt att jag inte fick åka hem förrän boken var färdigjusterad, så jag har jobbat hårt hela tiden. I morse började jag till exempel 4.40 på morgonen, avbrott för en hundpromenad när det började ljusna lite mer, sedan jobbade jag vidare.

Anledningen att jag gick upp så tidigt var inte att jag var tvungen till det, men när jag jobbar så intensivt med en bok arbetar boken hela tiden i bakhuvudet, även när jag sover. Därför vaknade jag med några "aha"-"just-det" tankar i huvudet. Alltså idéer om hur jag skulle kunna förbättra texten. Hade arbetat rätt sent kvällen innan, men bestämde mig abrupt för att sluta eftersom jag kände att jag gick för fort fram med arbetet. Tror det var därför texten gnagde i mig under natten.

När jag väl satte mig vid datorn igen flöt allt på och det blev många fler sidor än tidigare. Jag vet några fans som kommer att bli överlyckliga, för det här är den tjockaste bok jag har skrivit!

När jag ändå var inne i ett sådant kreativt bra flöde passade jag på att bryta om boken också. Det menas att jag bytte program att jobba i, från Word till Indesign och började göra färdiga boksidor, så som de kommer att se ut i den färdiga, tryckta boken.

Till slut kom jag till en gräns när jag kände, precis som igår kväll, nu räcker det, nu går jag för fort fram. Där bröt jag arbetet. Men då var alla kapitel färdigbearbetade.

Nu ska jag bara jobba vidare med faktadelen. Vilket i och för sig är ett tufft jobb, men samtidigt otroligt roligt. Speciellt sedan jag kom på att jag skulle skriva faktadelen medan jag läste research, eftersom den största biten då redan är gjord när jag ska "lägga-kött-på-benet".

I faktadelen gäller det då inte att lägga till miljöer etc, utan då ska jag ta reda på mer om de ord som jag har valt att lägga in i faktadelen under själva skrivprocessen. Jag ska strukturera upp faktadelen bättre, kanske ta bort någon text som jag mest skrivit in som hjälp för mig under arbetet med boken. Ja, det är den biten jag har kvar att göra imorgon. Vilket innebär att själva delen av boken som är handlingen/kapitlen kan gå iväg till korrekturläsarna imorgon.

Du har säkert hört mig säga det förut, men jag säger det igen: Jag är Supernöjd med den här boken och jag hoppas att du som läsare kommer att tycka lika bra om den som jag gör. Tyvärr måste du ju vänta ända till augusti för att läsa den. Men håll ut! När korrekturläsarna har gjort sitt jobb kommer vi att lägga ut ett par kapitel på både SMAKPROV och PROVLÄS så att du kan gå in och läsa lite text.

Dessutom kan du fortsätta att följa arbetet med På flykt från andra världskrigets fasawww.theoochramona.se Där lägger jag ut nya rader från BÅDA böckerna med jämna mellanrum. Allt för att förvirra dig så att du inte får för många ledtrådar. Men kanske att du kan börja nysta ihop ledtrådarna snart och sortera in dem i varje bok...

Nu ska jag gå och läsa lite mer fakta om andra världskriget. Det finns så otroligt mycket att läsa och ju mer jag läser, desto mer känner jag att jag behöver lära mig...

Med andra ord är kvällen inte riktigt slut för mig ännu. Ja, just det, jag glömde ju berätta att jag har kört hem från Skåne igen och nu är hemma i Blekinge. Höll på att bli uppäten av Tola och Tickie som har varit hemma med Jan. Tror att husse var rätt glad att se mig också...

Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

söndag 17 april 2011

Tider som flytt

Hon tummade på sin virkade sjal, den var nött och solkig samt full av hål. Hon försökte förklara för personalen att sjalen var trasig, men de sa bara att den skulle vara så. Men inte kunde sjalen vara full av hål, då skulle den inte värma henne.

Den gamla kvinnan, strök undan en slinga av grått hår från ansiktet och återupptog sitt arbete att låta fingrarna fara fram över sjalen och känna på alla hålen. För ett ögonblick fick hon något fundersamt i blicken. Kanske personalen hade rätt. Det var ju trots allt rätt många hål på sjalen. I nästa sekund kom en ung flicka in i rummet och kvinnan ropade:

"Kan du hjälpa mig?" 

Den unga kvinnan gick fram till den gamla damen, som satt rakryggad i karmstolen vid fönstret. Solen sken in genom fönstret och bildade en gloria runt den gamla kvinnans silvriga hår.

"Javisst tant, vad kan jag göra för tant?" sa den unga kvinnan och böjde sig fram mot den gamla damen.

"Det är hål här. Kan du hjälpa mig att laga dem?" sa den gamla damen och såg bedjande på den unga kvinnan. 

"Men..." sa kvinnan och visste först inte vad hon skulle säga, trots att det inte var första gången hon hade fått den här frågan. Det var en virkad sjal och hålen den gamla damen satt och fingrade på, det var mönstret i den virkade sjalen.

"Det ska vara så!" sa den unga kvinnan och log vänligt mot den gamla damen, innan hon vände sig om och gick bort till sängen där hennes gamla farmor låg och stirrade upp i taket.

Hon slog sig ned vid farmoderns sida, tog hennes skrumpna livlösa hand i sin och strök den, ömt och försiktigt.

"Jag är här nu, farmor", sa den unga kvinnan, böjde sig fram och kysste farmodern på kinden.

Farmodern reagerade inte, utan stirrade stadigt upp mot taket.

"Kan någon hjälpa mig?" ropade den gamla kvinnan från fönstret.

Den unga kvinnan blinkade bort tårarna som steg upp i ögonen. Det kändes så tröstlöst att komma hit. Hon fick ingen kontakt med sin farmor och hon kunde inte göra någonting för den gamla damen, som farmodern delade rum med. Kvinnan som varje dag ville ha hjälp med att laga sin sjal.

"Kan du inte hjälpa mig" ropade den gamla kvinnan igen och den unga kvinnan reste sig och gick bort till henne.

"Jovisst, kan jag hjälpa tant!" sa hon och tog bort sjalen från den gamla kvinnans axlar. "Vänta så ska jag laga tants sjal."

Hon gick bort till den gamla kvinnans säng, vek ihop sjalen och lade den vid fotändan av sängen och tog upp bomullsfilten som låg där. Med ett leende på läpparna gick hon fram till den gamla damen, lutade henne försiktigt framåt i stolen och svepte bomullsfilten runt den gamla kvinnans axlar.

"Sådär. Nu är den lagad!" sa den unga kvinnan och log frånvarande, eftersom hon fick en föraning av att hon själv skulle vara som någon av dessa två gamla kvinnor en dag. 

Den gamla kvinnan fingrade på bomullsfilten, strök över dess jämna yta och visade ett brett leende utan några tänder, eftersom de låg i sitt vattenglas vid sängen.

"Du är duktig du!" sa den gamla damen och klappade den unga kvinnans hand. "Du skulle kunna bli sömmerska när du blir stor, lilla flicka!"

Den unga kvinnan log och smekte den gamla kvinnans hand, sedan gick hon tillbaka till farmoderns säng, slog sig ned på stolen och tog den gamla kvinnans hand i sin.

"Farmor. Jag är här igen!" sa hon, som så många gånger tidigare, utan att få något svar.

Kramisar Kim
 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.