Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 10 september 2011

Boktips: Sockerdöden av Unni Lindell

Den här boken var något av en överraskning. Har aldrig läst något av författaren tidigare och blev nöjd med vad jag hörde. Ja, som vanligt har jag lyssnat på en ljudbok. Höll nästan på att bli lite schizofren när jag lyssnade på den här boken i bilen, eftersom jag samtidigt lyssnade på Jo Nesbos Pansarhjärta (som jag snart kommer att berätta mer om) i min MP-3-spelare. Är mycket van vid att ha flera böcker på gång, men inte där handlingen utspelar sig på samma plats, som de gjorde i Sockerdöden och Pansarhjärta...


Jag måste få prata med dig, Martin. Nu ska jag berätta det allra värsta.
Sexton år har gått sedan Kari Helene hittade sin lillebror liggande livlös på golvet. Tragedin avskrevs då som plötslig spädbarnsdöd. Nu får en vardaglig händelse Kari Helene att plötsligt minnas något helt annat. Något hon förträngt.
Polischefen Martin Egge är en gammal vän till familjen och den enda Kari Helene vågar avslöja allt för. Men kvällen före deras avtalade möte blir Martin påkörd av en bil och kort därefter dör han på sjukhuset.
Oslopolisens våldsrotel får därmed ett ovanligt krävande och uppmärksammat mordfall på sitt bord. Men inspektör Marian Dahle drabbas även personligen. Om det kommer fram hur nära hon och Martin stod varandra riskerar hon att flyttas bort från utredningen. I sin sorg sätter hon den egna karriären på spel, och lojaliteten till kriminalkommissarie Cato Isaksen och hela polisteamet på hårda prov.
Sockerdöden är en komplex och intelligent sammanflätad kriminalroman där en enda händelse utlöser en spiral av våldsamheter som eskalerar i en dramatisk upplösning. I hemlandet Norge klättrade boken snabbt upp till förstaplatsen på bästsäljarlistan.
Unni Lindell har etablerat sig som en av Nordens mest framgångsrika kriminalförfattare och har vunnit flera stora litteraturpriser. Böckerna om kriminalkommissarie Cato Isaksen har översatts till arton språk och även blivit en populär tv-serie.


Den här boken tyckte jag om. Den var annorlunda och fängslande och jag ville bara fortsätta köra för att få se hur det skulle gå.

Kan varmt rekommendera boken!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

fredag 9 september 2011

Sjöluft och mysig föreläsning på Hasslö skola

Ibland tar föreläsningsresorna mig med till helt underbara platser. Idag var jag ute på Hasslö, som ligger utanför Karlskrona, i Blekinges skärgård. Var tvungen att stanna bilen för att ta kort på de vackra molnformationerna som svävade ovanför mig på min väg ut till ön.

Landskapet ut till, och på Hasslö är enastående vackert, här är en vy ut mot havet.

Blev väl mottagen av lärare, rektor och alla eleverna, som satt andäktigt lyssnande när jag berättade om min väg till författarskapet, om mina böcker och researchresor.

Därefter var det dags för frågestund och de hade många frågor, eftersom de länge hade sett fram emot det här besöket och samlat på sig frågor på lappar som de stoppat i två stora burkar.

Alla var lika ivriga över att få ställa så många frågor som möjligt och jag såg hur klockans visare sprang iväg över urtavlan. Det fick bli övertid!

Eleverna var pigga på att stanna ännu ett tag och frågorna fortsatte, med lika stor entusiasm.


Men allting har ett slut, så även denna föreläsning... Eleverna ställde sig snällt på kö och inväntade autograflappar och en liten broschyr över samtliga mina böcker. Idag fick jag inte frågan om min autograf var tryckt i förväg, något som eleverna vanligtvis frågar. Jag kan berätta att varje autograf är handskriven av mig personligen.

Efteråt blev det fika på lärarrummet där de hade bullat upp rejält med gott kaffebröd. Vi hade en jättetrevlig pratstund efteråt och eleverna som hade suttit så snällt och tyst hela tiden under föreläsningen fick sig en rejäl rast.

Som jag började med att berätta var jag ute på en ö, vilket också innebär att det är broöppning ibland. Idag kom en lite större båt och jag fick ge mig till tåls, vilket passade mig perfekt, eftersom jag då kunde ta upp kameran och fotografera den underbara omgivningen.

Här vrider jag nästan nacken av mig för att få en bild ut mot det öppna havet, som du skymtar till höger om busken.

Här ser du båten stäva iväg mot Karlskrona som skymtar i fjärran.

Ett sista foto över vatten, land och himmel innan bron hade lagt sig till ro och det var dags att köra hemåt igen.

Tycker det är underbart att jag blir så fylld av energi efter en föreläsning, för egentligen borde jag vara trött. Men med minnet av alla entusiastiska ansikten som jag haft framför mig under föreläsningen och de underbara vyerna, satte jag genast igång att arbeta när jag kom hem.

På lördag är det signering i bokhandeln i Karlskrona 11.00-14.00. Fullt upp hela tiden, men det tycker jag bara är kul!

Kramisar från Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

torsdag 8 september 2011

Lyssna på när jag läser ur min bok På liv och död i andra världskrigets skugga och se hur det ser ut hemma hos mig

Nu har du chansen att få följa med på en promenad till mina favoritställen hemma i min trädgård. Samtidigt får du lyssna på när jag läser lite ur min bok På liv och död i andra världskrigets skugga.



Ska bli spännande att höra vad du tycker om den här filmen, som är mycket annorlunda mot de tidigare inläsningarna jag har gjort!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

onsdag 7 september 2011

Ändrade planer

Hon såg sig om i det lilla rummet. Hade hon glömt något? Den lilla blå väskan med vita kanter innehöll det allra viktigaste: En anteckningsbok, blyertspenna, pennvässare och radergummi. Hon såg nallen ligga i sängen och anklagande stirra på henne. Hon var för stor för den nu, ändå kunde hon inte låta bli att gå fram till sängen, plocka upp nallen och stoppa honom under armen. Han fick också följa med.

Hon röjde undan en bit på skrivbordsskivan och tänkte på sin mamma som alltid tjatade på henne att hon skulle städa sitt rum. Men hon älskade sitt belamrade skrivbord, hon visste var alla saker fanns och kunde lätt hitta det i någon av alla de högar som fanns där.

När hon lyft undan brev, högar med berättelser och pennor, fanns det en liten plats för henne att krypa upp på. Hon ställde sig på knä mot skrivbordsytan och sträckte sig fram mot fönstret. Försiktigt öppnade hon det, samtidigt som hon lyssnade på ljud inifrån huset. Ingen kom.

Hon flyttade undan den levande blomman som hon brukade mata med flugor. Grymt egentligen, men hon tyckte om att se hur blomman slöt sig runt flugan. Hon undrade vart flugan sedan tog vägen, för när blomman öppnade sig igen var flugan borta. Hon hoppades att någon skulle mata hennes blomma.

Sakta tog hon sig över fönsterbrädan och ut genom det öppna fönstret. Hon hoppade ned på altanen. Inte för att det var något värst långt hopp, eftersom fönstret fanns vid hennes midja när hon stod på altanen. Tyst stängde hon igen fönstret, men lämnade en liten, liten glipa.

Nu hade hon rymt! Hon kände sig nöjd med sig själv. De skulle komma att sakna henne. Kanske skulle de ringa polisen, tro att någon hade kidnappat henne. De skulle säkert gråta floder av tårar och ångra att de hade gett henne en ny lillebror. Om hon försvann kanske de skulle börja tycka om henne igen, nu var hon bara luft för dem, eller någon som kunde se efter babyn när de var upptagna med något annat. Åh, vad hon hatade sin lillebror.

När hon tänkte den tanken, mindes hon hur mjuka hans händer och fötter var. Hur fingrarna girigt grep tag i hennes finger och drog det till sig. Hur han log mot henne och hur han verkade bli glad när hon kom fram till honom...

Han var rätt söt med sitt ljusa, lockiga hår, som än så länge var mest fjun. Han hade fina smilgropar i kinderna och han verkade alltid vara glad. Nu bet hon sig i kinden och såg sig obeslutsamt omkring. Vart skulle hon ta vägen?

Hon såg ut mot trädgården, skymningen började falla. Snart skulle det vara mörkt. Tänk om trollen tog henne, eller någon ful gubbe? Hon ryste till, såg mot det upplysta rummet innanför fönstret. Hennes rum, hennes trygghet. Hon kramade nallen hårt i famnen och gick fram till en av trädgårdsstolarna. Hon satte sig längst ut på kanten, osäker på vad hon skulle göra.

Hade de börjat sakna henne ännu? Visst måste de ha gjort det? Hade de hunnit ringa polisen? Egentligen skulle det vara ganska skämmigt om de hade ringt polisen. Vad skulle hennes klasskamrater säga? Reta henne? Hon bet sig i läppen igen och fick den här gången blodsmak i munnen. Hon vred huvudet fram och tillbaka, än mot trädgården som blev allt mörkare, än mot det ljusa, lockande rummet bakom fönsterrutan.

Hade hon skrämt dem tillräckligt länge nu? Kunde hon gå tillbaka in? Hon reste sig och gick fram till fönstret och kikade in. Där låg berättelsen hon hade börjat på igår. Den skulle nog bli väldigt, väldigt bra. Det skulle vara synd att inte avsluta den... Visst hade hon varit borta tillräckligt länge nu?

Hennes fingrar grep tag om fönsterkanten för att öppna det igen. Hon blev alldeles kall när det inte gick upp. Tänk om hon aldrig skulle kunna ta sig in igen? De kanske inte skulle släppa in henne om hon kom genom ytterdörren? Dumma, dumma tanke, sa hon till sig själv. Klart att de släpper in mig, jag är ju deras barn. Men ändå... Hon hade inte känt sig älskad på länge, hon hade blivit åsidosatt, hon hade inte fått krypa upp i mammas knä, för där hade någon annan legat, som jollrat och charmat hennes mamma.

Ännu en gång såg hon ut mot trädgården som nu nästan var helt mörk. Nu blev hon riktigt rädd, för visst var det någon som rörde sig där bakom buskarna. Hon körde in naglarna i glipan och drog till. Fönstret flög upp och slog henne i ansiktet. Ögonen fylldes av tårar. Hon slängde in nallen genom fönstret och hoppade snabbt in. Hon rev ned den levande blomman i golvet när hon slängde sig in till tryggheten. Hon släppte väskan på skrivbordsstolen och tog försiktigt upp blomman. Hon ställde tillbaka den på sin plats på fönsterbrädan och drog igen fönstret.

Nu först insåg hon att hon hade glömt ta skor på sig när hon rymde. Det fick henne att skratta till. Hon skulle inte ha kommit så värst långt utan skor. Hon plockade upp sin anteckningsbok, blyertspennan, pennvässaren och suddgummit ur väskan och lade dem på den tomma skrivbordsytan. Sedan öppnade hon dörren och klev ut i hallen som badade i ljus. Hon hörde sin mamma ropa: "Middagen är klar!"

Snabbt sprang hon in i köket och slog armarna om mammans midja. "Jag är hemma nu! Har du saknat mig?" sa hon och kramade det hårdaste hon kunde.

Mamman böjde sig ned och slöt henne i sin famn. "Jag visste inte att du hade gett dig iväg gumman. Men du ska veta att jag saknar dig varenda minut som du inte finns i min närhet. Och det kommer jag att göra så länge jag lever. Jag älskar dig!"

"Jag älskar dig också!" sa hon snörvlande. Hon grät av glädje över att hennes mamma trots allt inte hade glömt henne, att hon fortfarande älskade henne. Hon grät även av glädje över att inte behöva lämna det här ljusa, trygga, sin mammas varma goa famn, sin pappa, sin älskade nya lillebror vars händer och fötter var så mjuka att smeka. Hon skulle aldrig mer rymma hemifrån även om hon fick ännu fler småsyskon!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

tisdag 6 september 2011

Stephen King Det mörka tornet

Stephen King har kallat Det mörka tornet för sitt livsverk. Han började skriva romansviten vid 19 års ålder, den första boken kom ut när han var 35 och den sjunde och sista delen gavs ut när han var 57.

Redan när böckerna kom ut första gången köpte jag dem. Då hette serien Det svarta tornet: Revolvermannen och Det svarta tornet: Följeslagarna.

Stephen King har inspirerats att skriva serien Det mörka tornet efter Robert Brownings dikt Junker Roland kom till det mörka tornet. Men har även inspirerats av Clint Eastwoods rollfigur Mannen utan namn som fått stå som förebild för huvudpersonen Roland i böckerna om Det mörka tornet.

Det mörka tornet: Revolvermannen

Roland av Gilead är den ende nu levande medlemmen av en gammal riddarorden kallad Revolvermännen. Han lever i en värld som påminner om gamla Vilda Västern men som nu håller på att slitas sönder av krafter från både människan och naturen. Han är en oförglömlig gestalt, en ensamvarg på resa mot gott och ont.
I en ödslig värld, som på ett skräckinjagande sätt speglar vår egen, förföljer Roland mannen i svart, möter en lockande kvinna, och blir vän med pojken Jake från New York. Rolands livsuppgift är att finna det mörka tornet, en mytomspunnen byggnad som sägs vara det som håller ihop universums alla världar.
 

I ett långt förord till den här boken uppmanar Stephen King läsaren att hålla ut och ta sig igenom den första boken, eftersom han lovar att de kommande böckerna blir betydligt bättre. Revolvermannen är en spännande historia, men språket är överdrivet och övertydligt. Jag lyssnade klart på boken och ville veta mer!

Det mörka tornet: De tre blir dragna

I den andra delen av sitt fascinerande epos återvänder Stephen King till Det mörka tornet. Revolvermannen Roland av Gilead har på ett mystiskt sätt klivit genom en
port i tidsväven som tar honom till 1980-talets Amerika, där han slår sig ihop med den provokative Eddie Dean och den modiga Odetta Holmes. En vild kamp har börjat där den undre världens ondska och utomvärldsliga fiender samverkar för att förhindra Rolands desperata jakt på Det mörka tornet. Genom att mästerligt väva samman mörka fantasier med kallhamrad realism, driver De tre blir dragna läsaren ständigt fram mot nästa kapitel.


Den här boken var betydligt bättre skriven och också mer spännande. Det gäller att ha fantasi för att hänga med!

Det mörka tornet: De öde landen
Roland, den ende kvarvarande Revolvermannen i en förödd värld, fortsätter sitt sökande efter Det mörka tornet, men han är inte längre ensam. Han har tränat upp Eddie och Susannah, som trädde in i Mellanvärlden från sina respektive tidsluckor i New York i De tre blir dragna, i revolvermännens uråldriga lärdomar. Men deras ka-tet är ännu inte komplett.
Någon mer måste dras från New York in i Mellanvärlden, någon som har varit där förut, en pojke som dött två gånger med ändå fortfarande lever. Ka-teten, de fyra som bundits samman av ödet, måste färdas långt i denna roman, och inte bara möta de giftiga öde landen och den ödelagda staden Lud som ligger bortom dem, men också ett ursinnigt tåg som kan vara deras enda möjlighet till flykt.


I och med tredje boken i serien var jag helt fast, ville läsa mer, eller rättare sagt lyssna, eftersom jag hade de här böckerna som ljudböcker. Lite frustrerande att parkera bilen och lämna den spännande boken, för att gå in och föreläsa, signera eller bara komma hem... Tur att jag hade många resor när jag lyssnade på Det mörka tornet!

Det mörka tornet: Magiker och glas
För att bereda väg för de avslutande delarna i sagan om Det mörka tornet innehåller den trollbindande fjärde delen i serien en specialintroduktion av författaren.
Roland och hans följeslagare har med knappa livet undflytt staden Lud och bordat Blaine, ett tåg som kommer att ta dem till Kansas, av alla ställen, där spökstaden Topeka har blivit avfolkad av en superinfluensa, och där, vid sidan av Motorväg 70, ett smaragdpalats förtrollande reser sig. Innan Roland och medlemmarna av hans ka-tet fortsätter sin resa längs Ljusets/Strålens stig (?), måste Roland berätta historien som definierar honom både som man och hjälte, en riddarhistoria för länge sedan om trolldom/magi och ondska, om den vackra och oförglömliga Susan Delgado, om the Big Coffin Hunters och Reah of the Coos, för sina färdkamrater. Och när hans berättelse är slut konfronterar Roland en man som går under många namn, en man som darcles and tincts och som kanske äger nyckeln till Det mörka tornet.


Den här boken ville jag aldrig skulle ta slut. Den handlade om Rolands liv som ung och jag tyckte väldigt mycket om hans både vänner och flickan han förälskade sig i, samtidigt som Roland och hans vänner fick kämpa för sina liv. Riktigt sorgligt att lägga ifrån sig den här boken. Eller Ljudboken rättare sagt!

Nu ville jag ha alla de andra böckerna i serien, men... De finns inte att få tag på längre. Några fanns som pocket, men det är alldeles för jobbigt att läsa så tjocka böcker som pocket, eftersom stilen är så otroligt liten i de böckerna. Bokbörsen blev lösningen på mitt problem och efter några veckor hade jag hela serien komplett. Nu blev det ju ett problem... För det var böcker, inte ljudböcker. Nu var jag tvungen att ta mig tid att läsa, för jag ville ju verkligen veta hur det gick för Roland och hans vänner!

Det mörka tornet: Vargarna i Calla
Roland Deschain och hans ka-tet är på väg i sydöstlig riktning genom Mellanvärldens skogar, det nästan tidlösa landskapet som verkar sträcka sig från den civilisationens undergång som utgjorde Rolands barndom till det blodröda kaos som verkar vara framtidens enda löfte.
I denna efterlängtade femte del i sagan, tar ka-tetens stig dem till utkanten av staden Calla Bryn Sturgis vid Mellanvärldens gränstrakter, i en lugn dal bebodd av bönder och ranchägare. Bortom staden reser sig Thunderclaps hukande mörker, som är källan till en fruktansvärd hemsökelse som sakta slukar samhällets själ. En av stadens invånare är Fader Callahan, en försupen präst, som likt Rolands följeslagare har passerat genom en av portalerna som leder både in och ut ur hans värld.
När Fader Callahan berättar den häpnadsväckande historien om sin skamfulla resa från Maine 1977, blir hans koppling till Det mörka tornet allt mer tydlig. Calla hotas av Thunderclaps vargar och deras obeskrivliga bestialitet. Att försöka slåss mot dem är att riskera allt, men detta är odds som revolvermännen är vana vid, och de kan ingjuta mod hos folket i Calla. Men deras revolvrar kommer inte att vara nog.


I Vargarna från Calla kliver Stephen King själv in i handlingen, genom att vissa av personerna vi möter i den här boken, har vi redan mött i tidigare böcker av Stephen King. En otroligt spännande bok!

Det mörka tornet: Sången som Susannah
Demonmodern Mia har bara ett enda mål i sikte: att ge liv åt sin son vid en förutbestämd plats på Manhattans East 60th Street. Hon har därför tagit Susannah Deans kropp i besittning och även, med hjälp av De tretton svarta, förflyttat Susannah till New York, sommaren 1999. En plats där Susannah känner sig fullkomligt ensam och vilse.
Fader Callahan, den 11-årige Jake Chambers och det talande husdjuret "Billy-Bumbler" Oy följer efter för att i tid kunna rädda Susannah och därmed även förhindra en händelse som skulle komma att förgöra Det mörka tornet.
Samtidigt befinner sig Roland tillsammans med Susannahs make Eddie i Maine, år 1977, där de letar efter bokhandlaren Calvin Tower som jagas av gangsterbossen Enrico Balazar och hans gäng. Och medan sökandet pågår korsas deras väg av en helt okänd författare som precis kommit ut med sin första bok. Hans namn är Stephen King ...
Den näst sista delen i Stephen Kings storslagna och originella epos ger läsaren ledtrådar för att lösa det märkliga mysteriet med Det mörka tornet. Det är en fartfylld, spännande berättelse som bjuder på två oförglömliga upplösningar, vilka bäddar för den slutgiltiga finalen i den avslutande boken.


Ånej, nu är det snart slut, tänkte jag när jag läst Sången om Susannah. Hur ska jag klara mig utan Billy-Bumlaren Oy och den modige pojken Jake? Ville vänta med att börja läsa sista delen, men det gick bara inte. Nu hade Stephen King verkligen tagit ett steg in i handlingen och var med som fysisk person i boken. Allt som hände var författarens fel, enligt huvudpersonerna i boken...

Det mörka tornet: Det mörka tornet
Rolands ka-tet förblir densamma trots alla färder genom tid och rum. Susannah-Mia befinner sig nu i en förlossningssal - som egentligen är en skräckkammare - i Thunderclamp's Fedic. Jake, Fader Callahan och "Billy-Bumbler" Oy har klivit in i restaurangen på Lex 61 med dragna vapen, ovetandes om hur många och hur farliga deras motståndare är. Roland och Eddie är i Maine men försöker desperat ta sig tillbaka till de andra, framförallt till Susannah, samtidigt som de inser att den värld de måste fly från är den enda som betyder något.
Alla goda saker har ett slut - så även berättelsen om Det mörka tornet. I denna avslutande del knyts alla trådar ihop och läsarna får äntligen veta hur det går för Roland och hans följeslagare i deras oförtrutna sökande. Och som alltid har Stephen King sparat det bästa till sist!
Pressröster om Det mörka tornet:
"King när han är som bäst."  - Mail on Sunday
"Med avslutningen av denna berättelse har King verkligen nått toppen inom sitt område." - Publishers Weekly (starred review)
"Man får känslan att det här storslagna eposet betyder väldigt mycket för King; att han berättar den för att han helt enkelt måste. [...] Han lägger ner hela sin själ i Det mörka tornet."  - San Francisco Chronicle


Ja, då var den slut, hela serien om Det mörka tornet. Jag lägger ifrån mig den sjunde boken med en förståelse för mina läsare, som ibland klandrar mig för vissa saker som jag har låtit mina huvudpersoner utstå i mina böcker. Men jag har också en stor saknad inom mig, efter att ha följt Roland och hans vänner under nästan ett halvår, efter att ha "stulit tid" till att läsa, när jag egentligen borde ha gjort något helt annat, som t.ex. skriva på min egen bok...

Jag är glad att jag inte började läsa serien när jag bara hade de två första böckerna, som då hette Det Svarta tornet. Om jag hade startat då hade jag nog aldrig fortsatt läsa hela serien, eftersom det inte fanns några fler böcker. Minns nu med ett leende på läpparna, hur Stephen King berättar att han fick ett brev från en kvinna som var döende i cancer, hon bad honom berätta hur serien Det Mörka tornet slutade, om Roland någonsin fann tornet? Hon sa att hon inte kunde dö förrän hon hade fått visshet! Då har man lyckats som författare, att helt fånga läsarna så som Stephen King har gjort i den här serien, som spänner över så många år av hans författarskap.

Vill du låta dig helt uppslukas av en annan värld är detta böcker som jag varmt rekommenderar, även om den första boken inte är så lätt att ta sig igenom. Men jag lovar, du får en oförglömlig resa i fantasin till världar du aldrig hade kunnat ana fanns där!


Här kan du läsa mitt tidigare inlägg om Stephen King och hans böcker. Här berättar jag om hur jag stötte på hans namn första gången och vilka som är mina favoritböcker.

Här hittar du fler av mina boktips.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

måndag 5 september 2011

Läs e-böcker på mobilen

Nyligen startades gruppen "Vi som läser e-böcker" på Facebook och givetvis gick jag med där. Både för att jag själv tycker mycket om att läsa e-böcker på min Läsplatta och för att min bok Theos Pompeji nu finns som e-bok.

Idag fick jag tips om en mycket bra sida för de som tycker om e-böcker, men även för dig som kanske ännu inte har provat på att läsa e-böcker. 

Länken var till PC för alla och de skriver så här:
Böcker är tunga. Alla som har försökt få med sig semesterns bokhög på flyget vet hur snabbt det blir övervikt – och alla som har tagit med sig för få böcker vet hur svårt det kan vara att få tag i bra böcker på många platser.

Att släpa med sig böcker är dock onödigt. Numera kan du nämligen lika gärna läsa e-böcker.

Tusentals böcker
En e-bok är en digital version av en vanlig pappersbok. Bokens text lagras som en digital fil, och den leder inte till någon övervikt. Du kan ta med dig tusentals böcker i en dator eller i en e-boksläsare som Kindle, Sony Reader och Iriver Story.

Om du inte vill ta med dig en extra teknikpryl kan du läsa e-böckerna med din mobil eller surfplatta. Med appen Aldiko läser du e-böcker i valfri Android-enhet.

Du kan läsa gratisböcker från sajter som Project Gutenberg eller från den cd som följer med papperstidningen PC för Alla, men också e-böcker som du köper hos exempelvis Adlibris. De flesta svenska (och några finländska) bibliotek erbjuder dig dessutom möjligheten att låna e-böcker utan kostnad.

Tyvärr är de kopieringsskyddade med en teknik som gör att du bara kan läsa en bok i fyra veckor. För att låna en sådan bok till din telefon eller surfplatta krävs därför en del krångliga inställningar – men vi visar hur du gör.

Det skulle vara roligt att höra vad du tycker om e-böcker, har du läst någon/några, vad tycker du isåfall om det. Om du inte har läst någon, varför har du inte gjort det?

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

söndag 4 september 2011

Mysig dag hos Zimmerdahls i Sölvesborg

Igår var det premiärsignering hos Zimmerdahls Bokhandel i Sölvesborg. Alltid lika roligt att komma till nya platser.

Här ser du Heidi Zimmerdahl som äger butiken och lyckats bygga upp den som en del av ett hem.

Det var en charmig butik med "hemma-hos"-känsla.

Det var nästan som att stiga in i vardagsrummet hos någon och jag trivdes direkt jag steg in i butiken.

Heidi hade gjort ett fint signeringsbord långt inne i butiken, men jag kände att jag hellre ville vara direkt innanför entrén för att böckerna skulle synas så mycket som möjligt. Vi hjälptes åt att flytta om böckerna och det blev mycket bättre när vi var klara. Som du säkert förstår var jag där i god tid för att hinna ändra placeringen och tur var väl det...

...för när klockan var exakt elva kom de första fansen invällande genom dörren. Härligt! Det är alltid pirrigt när jag signerar på en ny plats, för tanken finns alltid där: "Tänk om det inte är någon som läser mina böcker här?" Men det visade sig att det fanns många fans i Sölvesborg och jag tror faktiskt att jag även fick några nya fans igår.

I första hand var det de nya böckerna På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa som sålde, men det var även många av de andra som var populära. Någon kom med en hel hög med böcker som hon köpt vid ett tidigare tillfälle och nu ville ha signerade. Sådant tycker jag om!

Som du ser på bilden hade jag en jättetrevlig dag, med många mysiga samtal och fina kommentarer om mina böcker. Något jag tycker är roligt är att mina böcker om Snapphanetiden, Snapphanar och Snapphaneresan, alltid säljer så fort jag är i Snapphanebygderna. Men jag har också märkt att de säljer bra i övriga landet, för det verkar alltid finnas någon som har en länk tillbaka till Snapphaneland.

Vädret var strålande igår och jag hade en härlig bilkörning fram och tillbaka i sällskap med ett bra ljudband.

Nästa gång du har chans att träffa mig på en signering är den 10 september 11.00-14.00 hos Bokia i Karlskrona. Därefter är jag hos Bokia i Kristianstad den 17 september mellan 11.00-13.00. Och sedan... Ja, då är det dags för Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Där hittar du mig i monter B09:20 från den 22 september till och med den 25 september.

Som du förstår är det full fart just nu, mycket att förbereda inför mässan och dessutom rycker det i mina skrivarfingrar och orden flödar. Men idag är det en sådan ljuvlig sommardag, eller höstdag kanske är rätta ordet, att jag tänker tillbringa dagen ute så mycket som möjligt, för att njuta av den här dagen. Men det hindrar inte att orden väller fram inom mig och byggs upp i väntan på att fingrarna åter ska slå sig till ro på tangenterna.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se