Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

söndag 5 februari 2012

Den gömda Inkastaden

Nu var jag författare på riktigt och min tredje bok Den gömda Inkastaden var skriven. Min redaktör godkände manus och vi skrev kontrakt. Därefter började mardrömmen...
Mina två tidigare historiska äventyrsböcker Tillbaka till Pompeji och Jag är ingen häxa, hade gjort dundersuccé och vardera sålt i 11.000 exemplar första veckan. Jag var en nöjd glad författare som skulle komma ut med min tredje bok.

Veckan efter att jag skrivit kontrakt med min redaktör på boken Den gömda Inkastaden slutade hon och jag fick en ny redaktör.

När manus kom i retur från den nya redaktören fick jag en chock. Jag var tvungen att kopiera hela manuset och skicka till en vän som arbetade som redaktör på Rabén & Sjögren, för att få höra någon annans åsikt. Det enda jag skrev som följebrev var: Är det jag som är dum, eller?

Han blev lika chockad som jag och tyckte att det var det jävligaste han hade varit med om. Så behandlade man inte en författares manus sa han och ställde sig helt på min sida.

Nu blir du säkert nyfiken på vad som hade hänt.

Jo, med tanke på att mina två tidigare böcker gjort sådana succéer och sålt i stora upplagor och var historiska äventyrsböcker, kunde jag för mitt liv inte förstå den nya redaktörens åsikter om mitt manus. Hon hade nämligen strukit nästan allt historiskt i boken, tagit bort nästan alla miljöskildringarna (något jag hade fått mycket beröm för i mina två första böcker), därefter hade hon, och jag skojar inte, skrivit om nästan ALL min text. Hon hade strukit en hel A-4-sida och skrivit "Det här behöver skrivas om, men det behöver inte du tänka på för det gör jag!"

Hon hade gjort min historiska äventyrsbok till en kärlekshistoria mellan Theo och Ramona. Jag kände inte igen mina huvudpersoner.

Jag ringde min gamla redaktör på hennes nya jobb och pratade med henne. Hon hade ju läst manuset och godkänt det. Hon tyckte jag bara skulle ändra stavfel och grammatiska fel, berättelsen var ju bra som den var, enligt henne. Jag gjorde som hon sa och fick ett syrligt brev från den nya redaktören som sa att så länge jag inte gjorde de ändringar som hon hade "föreslagit" blev det ingen bok.

Ja, du kan tänka dig att det var en hel del annat som försiggick mellan oss, genom telefonsamtal, men när jag fick det där brevet kände jag "Okej, då blir det ingen bok!"

När jag debuterade hade jag fått ett gott råd från min vän och mentor, författaren och förlagsägaren Lennart Frick: "Lämna aldrig ifrån dig ett manus du inte är nöjd med. Visst du kommer att få boken såld, men du kommer att mista dina läsare."

En sak var säker: Om jag gick med på alla redaktörens "föreslagna" ändringar så skulle jag definitivt mista mina läsare.

Det var med ett stort svart hål inom mig och kramp i magen som jag satte mig på planet upp till Stockholm, stövlade in på förlaget, bad dem plocka fram mitt kontrakt och sedan rev jag det mitt itu. Jag var så arg, otroligt arg, oerhört besviken och ledsen.

Förlaget bjöd på lunch och sju personer följde med och försökte övertala mig att "låta henne få sin vilja fram den här gången, så får du din vilja fram nästa gång".

Det var det dummaste jag hade hört. Om redaktören ville skriva en bok fick hon väl skriva en egen, inte använda min historia och göra den till sin egen.

Jag svarade att jag aldrig skulle kunna sätta mitt namn på det material som skulle komma ut i slutändan om jag godkände hennes ändringar.

Jag grät på planet hem, jag hade ont i magen, i huvudet, i hela kroppen. Men mest i hjärtat. Drömmen om att bli författare var slagen i spillror. Jag tröstade mig med min mans ord: "Det är bättre att sluta som författare med två succéböcker än att sluta som författare med ett dunderfiasko!" Jag höll med honom. Men det hjälpte ändå inte, för det gjorde så ont. Jag trivdes på förlaget, jag trivdes med personalen och ägaren. Varför skulle min redaktör tvunget sluta!

Jag föll ned i ett tomt svart hål. Jag kunde inte skriva, jag kunde inte tänka och varje gång någon frågade mig när nästa bok kom log jag ansträngt och sa att det hade blivit lite problem, men den kom säkert snart...

Jag skämdes för mycket för att säga sanningen. Egentligen borde jag ha varit ärlig, tror att jag hade mått bättre då.

Hade fortfarande skyldighet att leverera ännu ett manus till förlaget enligt det tidigare kontraktet, så jag skrev en mycket dålig Faraos förbannelse, bara "benet" på berättelsen. Givetvis fick jag inte mitt manus antaget, vilket ju också var tanken. Nu var jag fri från förlaget. Borde ha varit glad, men jag var oerhört sorgsen.

Jag hatade Den gömda Inkastaden och ville inte ta i manuset med tång ens. Stoppade in det i skåpet och försökte glömma eländet. Sedan satte jag mig och skrev en mycket bra Faraos förbannelse. Men om jag ville fortsätta vara författare och inte bara skriva för byrålådan igen var jag tvungen att få min bok utgiven.

Då kom Jan på den absurda idén att vi skulle ge ut boken på eget förlag. Efter att jag tänkt över hans förslag tyckte jag inte längre att det lät så galet, utan gick med på hans förslag. Här kan du läsa mer om det.

Faraos förbannelse sålde slut direkt i 3.000 exemplar och vi var tvungna att trycka upp nya böcker. Det blev även pengar över för att trycka upp ännu en ny titel och jag kände mig tvungen att ta fram Den gömda Inkastaden från gömmorna. Men... Jag tog min originalversion och tittade inte ens på det manus som redaktören hade varit och härjat runt i.

Nu skulle det vara nystart, en fräsch början. Nu skulle det bara vara mina ord! Mådde dåligt hela tiden jag jobbade med boken, trots mina föresatser att inte bry mig.

När boken kom ut hade jag skinndress, liknande den som flickan på omslaget har, när jag föreläste på bokmässan. Nervöst var det att vänta på de första omdömena om boken. Men jag behövde inte ha varit så orolig, för jag fick många fina omdömen och positiva ord om min bok. Boken har tryckts om flera gånger, vilket väl bara det är ett bevis på att den är bra?

Märker att jag aldrig pratar så mycket om den här boken när jag är ute och föreläser och signerar. Taggen sitter fortfarande kvar. Det var först när vi skulle trycka om boken och jag var tvungen att läsa igenom den, eftersom vi hade nytt program och risken för att det skulle ha blivit fel var stor, som jag upptäckte hur bra boken var och hur mycket jag tyckte om den.

Kan fortfarande känna rysningar när jag tänker på hur nära det var att jag gav upp mitt författarskap. Tack och lov tryckte orden på och tvingade mig att skriva, annars hade jag inte suttit här och skrivit detta blogginlägg och inte heller ha kommit ut med nitton böcker!

I Den gömda Inkastaden är Theo och Ramona tillsammans med en grupp turister på väg upp till Inkastaden Machu Picchu. Plötsligt behöver Ramona gå på toaletten och går in i djungeln i sällskap av Theo. Hon går längre och längre in, rädd för att någon av turisterna ska se henne. Plötsligt har de gått vilse. Ramona blir arg på sig själv och när symptomen på tidsförflyttning kommer, vägrar hon acceptera att något har hänt, för allt ser likadant ut som sekunden innan. Därför blir hon mycket glad när hon hör röster och rusar mot dem, i tro att det är turistgruppen. Theo försöker stoppa henne, eftersom han är säker på att de har rest i tiden ännu en gång. Han har rätt. När de kommer ut på stigen är det ingen turistgrupp som står där, utan en grupp inkaindianer som hastigt höjer sina spjut.


Det är så berättelsen Den gömda Inkastaden börjar. Tidsresan blir ett enda stort livsfarligt äventyr för Theo och Ramona när de blir tvungna att trotsa både naturens och vädrets makter.

Här är baksidestexten till Den gömda Inkastaden:
Det som börjar såsom en vanlig turistresa till den mytomspunna ruinstaden Machu Picchu, förvandlas i en handvändning till en kamp på liv och död för Theo och Ramona, när de av ödets nyck förflyttas tillbaka i tiden, till 1500-talet. Den tid då det starka Inkariket är i upplösning på grund av att conquistadorerna invaderat landet och dödar inkafolket på jakt efter gyllene skatter.

Av inkahövdingen Inka Manco får Theo och Ramona ett, i deras ögon, omöjligt uppdrag. De inser snart att de har många fiender. Oräkneliga krafter är delaktiga i de händelser som kastar de båda ungdomarna mellan hopp och förtvivlan. Ska de någonsin kunna ta sig levande tillbaka till sin egen tid? 

Några omdömen om Den gömda Inkastaden:
"Den gömda Inkastaden är en oerhört fängslande äventyrsroman uppbyggd kring en historisk händelse." BTJ, lektör Monica Nilsson.
"Det vårdade språket har ett direkt och vardagsnära uttryck... genom att berättelsen är spännande och ledigt skriven, kan den inspirera unga läsare att med hjälp av fakta och sin egen fantasi kliva in i berättelsens värld och in i historien." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.
"Som vanligt märks det att Kim bedrivit en grundlig research, och ordlistan i slutet av boken är en riktig guldgruva för alla vetgiriga." Blekinge Läns Tidning, Lina Söderström.
"Det här är den mest spännande boken hittills tycker jag. Det händer verkligen något hela tiden." Helena
"Den här boken var riktigt bra! Man kan inte sluta läsa när man har börjat"   Skåpet - Folkbiblioteken i Lunds Boktipsblogg
"Den är riktigt, riktigt bra! Det är spännande HELA tiden!"   Kimseliusfan


Smakprov ur Den gömda Inkastaden:
Ramona visste att hon bar sig illa åt. Hon visste att detta inte var rätt sätt att vinna indianernas vänskap och respekt. Men hon struntade i allt det där, bara hon slapp gå över den där vingliga, bräckliga saken som indianerna kallade bro! Inte nog med att hon var rädd för trånga utrymmen, hon var dessutom höjdrädd och att ha tagit sig så här långt upp och ut över den fruktansvärda hängbron tidigare, det var en stor bedrift, men nu var det slut på hjältemodet. Nu stannade hon här.
”Kom nu! Jag går först så du ser att det inte är farligt. Tyvärr kan jag inte hålla dig i handen, för det finns inte utrymme för det.”
Fastän Theo var morsk och försökte uppmuntra Ramona, var han rädd för att han skulle få ett nytt yrselanfall på grund av kokabladen han tuggat tidigare. Så det var bäst att han inte höll Ramona i handen. Då skulle i alla fall hon klara sig om han ramlade ned. Theos blick for ned mot avgrunden och trädens mossklädda grenar. Spetsades han inte på dem när han föll, så skulle han drunkna i floden. Theo drog ett djupt andetag, passerade Ramona och började sedan försiktigt, steg för steg, ta sig fram på stigen.
Ramona insåg att hon var tvungen att ge upp sin hopplösa kamp om hon inte ville se Theo försvinna i fjärran med indianerna, därför följde hon tätt efter Theo med ett krampaktigt tag i hans tunika. Om någon av dem skulle råka ta ett snedsteg, inbillade hon sig att klädesplagget var deras enda räddning.
När de kom fram till kanten av den bräckliga träbron, var det nästan att Ramona tappade modet igen. Hon bet ihop tänderna och stålsatte sig.
”Vänta! Ni måste gå över en och en”, ropade Omai, som gick efter dem.
Tvekande släppte Ramona taget om Theo och såg honom vingla ut över avgrunden. Ramona höll andan medan hon med hela sin viljekraft försökte hålla Theo kvar på den rangliga bron. Det var inte förrän han var i trygghet på andra sidan och hon tog ett djupt andetag, som Ramona förstod att hon hade hållit andan hela tiden.
”Nu är det din tur!” ropade Theo.
Gode Gud, hjälp mig genom detta, tänkte Ramona. Snälla bergsande, var inte ond på mig. Sedan satte hon ena foten på brädorna.
I samma stund som båda hennes fötter befann sig på den vingliga bron, förstod Ramona att hon inte skulle klara det.



Här på Smakprov kan du läsa mer text ur Den gömda Inkastaden.

Nu vet du varför min tredje bok Den gömda Inkastaden, blev min fjärde bok. Du kanske också inser att livet inte är en dans på rosor för en författare, men att det gäller att tro på det man gör och inte ge upp, för då når man sina drömmars mål till slut!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

30 kommentarer:

Isa sa...

Förstår att du fick otroligt dåligt självfortroende när förläggaren strök hälften i din bok. Tur ändå på något sätt, annars skulle du ju inte ha ett eget förlag nu!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Isa
Nej, jag fick inte dåligt självförtroende, för jag hade ju redan fått mitt manus godkänt av min första redaktör. Däremot var jag så otroligt ledsen och arg.
Ja, många har sagt till mig att det var tur, så egentligen borde jag väl vara tacksam för det som hände. Annars hade jag inte haft eget förlag idag och då hade inte alla mina nitton böcker funnits ute i bokhandeln nu!
Kram Kim

Anitha Östlund sa...

Det är just det här som jag är rädd för. Att någon skall ta över min bok och göra den till sin egen.
Otroligt starkt av dig att stå emot, men jag hade säkert gjort likadant.
Stor kram till din härliga man som stöttar och pushar. Karlar är rätt bra att ha ibland.
Just nu diskuteras hur vi skall marknadsföra min bok då den kommer ut. Peter har lite känningar tydligen.
Jag skall skicka manuset till förlag, men tänker inte vänta flera månader på respons. Det är jag alldeles för ivrig för.
Kramar

Kim M. Kimselius sa...

Hej Anitha
De har inte rätt att ta över en författares bok och göra den till sin egen. En redaktör ska bara finslipa, påpeka fel, men inte ändra.
Tack, dina ord värmer. Ångrar inte alls att jag bröt kontraktet.
Ja, min man är fantastiskt och jag har förstått att du har en klippa till man också.
Ibland kan man få vänta flera år på svar från förlagen. Jag fick vänta två år på att få svar på mitt första manus...
Ser fram emot att läsa din bok när den är klar!
Kram Kim

Jozii sa...

Ha! Du visade dem i alla fall. Deras förlust, vår vinst :D Du är bäst, Kim!

Nellie C Lind sa...

Måste säga att den nya redaktörens agerande var väldigt oprofessionellt. Jag hade inte heller accepterat sådana förändringar och det var bara rent ut sagt ful stil av henne!

Men en sak är säkert - jag blir bra nyfiken på "Den gömda Inkastaden" efter det utdraget ur boken. :)

Kim M. Kimselius sa...

Hej Jozii
Tack! Blir jätteglad för dina ord! De värmer väldigt mycket!
Kramar Kim

Vargen sa...

Vilken dålig redaktör! Usch och fy!
Som Jozii sa: Deras förlust, vår vinst!

Keep going strong!

Iktoro sa...

Först och främst: en redaktör ska väl inte göra om halva manuset? De kan väl skriva en egen bok istället för att låta sin författarhunger gå ut över de som skrivit manuset. Det var verkligen modigt att bara gå in på förlaget och riva sönder kontraktet! Och så vill jag bara säga att Den gömda inkastaden hör till bland mina Kimselius-favoriter :D

Kim M. Kimselius sa...

Hej Nellie
Tack, dina ord värmer Nellie! Härligt att höra. Berätta om du läser boken, och vad du tycker om den!
Kram Kim

Hej Vargen
Tack! Blir jätteglad för dina ord!
Kram Kim

Hej Iktoro
Nej, en redaktör ska inte skriva om manuset. De ska bara föreslå ändringar för författaren. Håller helt och hållet med dig om att de gott kan skriva sin egen bok istället!
Åh, tack, blir glad för dina ord att du tycker jag var modig och att Den gömda Inkastaden är din favoritbok!
Kram Kim

Ingerun sa...

Hej Kim! Det var intressant att läsa om det här! Roligt att det gick så bra för dig.

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingerum
Tack för dina fina ord! Välkommen till min blogg!
Kram Kim

Anna - Boktycke sa...

Otroligt starkt gjort av dig tycker jag. Jag har svårt att tro att många skulle våga säga emot förlaget och riva sönder kontraktet. Du har min beundran :)

Kim M. Kimselius sa...

Hej Anna
Åh, tack för dina snälla ord. Blir jätteglad för dem. Det här inlägget var svårt att skriva och jag blir rörd av sådana kommentarer som din. TACK!
Välkommen till min blogg!
Kram Kim

Författarvisionären Ebba sa...

Som en mardröm men verklig.

Jag kan riktigt se framför mig när du river sönder kontraktet!

Det här var en enorm lärdom för oss som väntar på att skriva under ett kontrakt.

Tack för att du berättade och tack för att du handlade som du gjorde.

Kram Ebba

Anneli sa...

Vilken otroligt jobbig upplevelse. Tur att du fick upprättelse och gick din egen väg till slut. Mycket modigt och starkt gjort.
Kram!

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ebba
Exakt! Ja, det var både ett otäckt och härligt ögonblick när jag rev sönder kontraktet.
Härligt att min berättelse kanske kan vara till någon hjälp för er som snart kommer att skriva kontrakt på er första bok!
Tack snälla du för dina ord!
Kram Kim

Hej Anneli
Dina ord värmer och det känns skönt att du tycker jag gjorde rätt. Tack vännen!
Kram Kim

Vi som gillar dvärgschnauzer sa...

Tack Kim för att du så öppenhjärtigt och med stor värme berättar om ditt liv och författarskap. Härligt med personer som vågar vara ärliga i denna tuffa bransch. Livet är inte en dans på rosor (som du skriver) och inte författarskapet heller. Jag tror att du hjälper och stöttar många som har den här resan kvar framför sig. Du visar hur det är att ställa sig upp igen och fortsätta gå, inte alla gånger samma väg utan den där lilla knappt synliga stigen som länge lockat ...

Kim M. Kimselius sa...

Hej Jonna (för det är väl du som döljer dig bakom "Vi som gillar dvärgschnauzer"?)
Tack snälla du för dina fina ord om det här inlägget. Du uttrycker dig så fint, blir glad och rörd. Tack!
Kram Kim

Vi som gillar dvärgschnauzer sa...

Ja, det är jag, glömde logga ur från det ena och in till "mitt vanliga" jag.

Joanna Björkqvist sa...

Vilken dramatisk historia! Tack för att du delar med dig och sprider ditt kloka och starka beslut om att inte sälja sin själ, för i grund och botten var det ju det som allt handlade om! Du hade sålt din själ om du gått med på ändringarna...

Kram!

Kim M. Kimselius sa...

Vilken tur att du hade samma foto på dvärgschnauzerkontot Jonna!
Kram Kim

Hej Joanna
Ja, det handlade verkligen om att sälja sin själ eller ej. Du har helt rätt.
Det var svårt att skriva det här inlägget, men jag känner att det var rätt. Vill att alla ska veta att det inte alltid är så lätt som det ser ut!
Tack för dina fina ord, de värmer!
Kram Kim

franziengland sa...

Vilket dramatiskt inlägg, Kim! Jag satt bara och tänkte "gud vad skönt att det är ett tag sedan detta hände", för FY vad det måste varit jobbigt när du var mitt i det!!! Då märker man vilka som är ens riktiga vänner!
Kan bara instämma i tidigare kommentatorer, SÅ tuff du var som reste upp och rev sönder kontraktet!
Det är bra att med jämna mellanrum påminnas om hur svårt det kan vara i vissa perioder av ens liv, men OCKSÅ hur det nästan alltid leder till något som ändå blir rätt bra på slutet, OFTA faktiskt till något ännu bättre än det man hade förut. Det ger tröst och styrka när man "sitter i skiten" igen.
KRAM och TACK för att du så frikostigt delar med dig av egna erfarenheter, både positiva och jobbiga.

Joanna Björkqvist sa...

Jag måste skriva en sak till. Igår kväll frågade min dotter, som just nu läser Tillbaka till Pompeji och snart är klar med den, om den fanns på film. När jag svarade att den inte gjorde det sa hon direkt att det var synd, för det hade passat bra som film! Det var väl en fin komplimang?!

Lovable sa...

Hej Kim, Jag är relativt ny i blggvärlden men jag minns mycket tydligt den här berättelse från tidigare då jag läst om dig och dina böcker. Jag skriver själv en historisk barn/ungdomstrilogi och har i stunder roat mig med att fundera kring möjligheter att ge ut böckerna själv om de inte blir antagna. (De två första söker förlag just nu, trean borde skrivas, men skrivkrampen är ett faktum...) I vilket fall kommer jag att följa din blogg för att få veta mer om dina erfarenheter kring egenutgivning och skrivande. Ha det gott och hej så länge! /Helena

Kim M. Kimselius sa...

Hej Ingrid
Ja, det var fruktansvärt. Tack och lov för allt stöd jag fick!
Tack för dina fina ord, de gläder mig mycket!
Kram Kim

Hej Joanna
Javisst hade det varit härligt om Tillbaka till Pompeji blev film! Det önskar jag också! Mycket bra komplimang. Hälsa dottern och tacka!
Kram Kim

Hej Lovable
Välkommen till min blogg Helena. Har du kikat in högst upp på den här sidan under MINA SIDOR, där hittar du Kimselius Skrivtips. Under den rubriken hittar du många tips och råd om hur det är att ge ut sin egen bok, skrivtips etc.
Om du lägger till dig som Bloggföljare har du chans att vinna en signerad bok när jag lottar ut det bland bloggföljarna!
Välkommen tillbaka och tack för din fina kommentar!
Kram Kim

Författardrömmar sa...

Vilken hemsk upplevelse! Starkt av dig att stå på dig och våga riva kontraktet. Kanske var det tur i oturen, annars kanske du inte hade varit där du är idag, med eget förlag och allt. Beundrar dig som vågade göra så.
Det är nåt som jag är rädd ska hända med mina egna manus. Det är väl delvis därför som jag funderar på att publicera själv. tack för att du delar med dig.

Kim M. Kimselius sa...

Hej Författardrömmar
Ja, det var sannerligen inte roligt! Tack för dina fina ord, blir jätteglad!
De flesta redaktörer är jättebra och ett stort stöd, tar hänsyn och kommenterar utan att förändra berättelsen.
Tack för din fina kommentar!
Kram Kim

sissan sa...

Tack för att du delar med dig, jag håller med Jozii. Blir så inspirerad av dina berättelser och att du delar med dig av hur du skriver.

Kim M. Kimselius sa...

Hej Sissan
Tack! Blir jätteglad för din kommentar!
Kram Kim